Kategori: Centralasien

Europa och komockan

Kriget i Ukraina blir lättare att förstå om vi betraktar Ryssland på samma sätt som andra stormakter i Europa. Västeuropas säkerhetstänkande har formats av erfarenheten från andra världskriget och upplösningen av kolonialväldena.

Om Ryssland misslyckas att annektera Ukraina tvingas landet liksom övriga europeiska stormakter gjort tidigare att inse och acceptera sina begränsningar. På längre sikt skulle det faktiskt kunna lägga grunden för en ny europeisk säkerhetsordning som på allvar inbegriper Ryssland.

Söktjänsten Google har en databas med uppgifter om de populäraste sökorden och söksträngarna från 2004 och fram till idag. Man får inte veta det exakta antalet sökningar, däremot hur populära de varit i förhållande till varandra och hur de varierat över tid. Där framgår att antalet engelskspråkiga sökningar på Putin + krigsbrott ökat så drastiskt i år att de redan motsvarar hälften av alla sökningar på Hitler + krigsbrott från 2004 fram till i dag. Om trenden står sig kommer man vid slutet av året ha satt Putin i samband med krigsbrott totalt lika ofta som Hitler under de senaste 19 åren.


Hitler-Putin webbsökningar
Sökningar på Hitler resp Putin i kombination med ”war crime” i hela världen 2004-22 (Källa: Google)

Fortsätt läsa

Putins tid är nu

När Putin snart blir 70+ står Rysslands militära styrkor beredda att återerövra det imperium som han gärna kallar ursprunglig rysk jord.

Det utgör dock ett omfattande territorium med stater som varit självständiga i hundratals, i några fall tusen, år före den rysk-sovjetiska parentesen.

Geografiskt omfattar det tre vitt skilda geopolitiska sammanhang. Ett av dem är Europa där vi själva lever och där vi hittar sex forna Sovjetrepubliker utöver Ryssland. Ett annat är Kaukasien vars södra halva består av de tre staterna Armenien, Azerbajdzjan och Georgien och den norra av ryska regioner som Tjetjenien. Totalt är Kaukasien inte större än Sverige men präglas historiskt av en tävlan mellan Ryssland, Turkiet och Iran. Den tredje regionen Centralasien som består av fem stater, varav de största är Kazakstan och Uzbekistan, är i gengäld nästan lika stor som hela EU. Den gränsar till Kina som i dag blivit en lika viktig handelspartner som Ryssland. Andra grannar som också har betydelse för säkerhetspolitiken är Iran och det instabila Afghanistan och inte långt bort ligger kärnvapenmakterna Pakistan och Indien.

Slaget vid Poltava
Alla forna Sovjetrepubliker i Europa har genom tiderna härjats av stormakter som Sverige. Här är det dock den ryske tsaren Peter I som skymtar på en brun häst i mitten. Målningen ger Pierre-Denis Martins version av slaget mot svenskarna vid Poltava 1709.

Både Centralasien och Kaukasien ligger långt från Sverige men allt som händer längs Rysslands gränser påverkar landets politik och därmed också Rysslands förhållande till övriga Europa. Fortsätt läsa

Kalabaliken i Kazakstan

I Kazakstan utlöste spontana protester mot social misär och korruption en dramatisk kedjereaktion i början av året. Den slutade den 18 januari med att landets förste president, den nu 81-årige Nursultan Nazarbajev, i ett TV-tal med trött röst erkände sin efterträdare Kasym-Zjomart Tokajev, president sedan snart tre år, som landets faktiske ledare.

Dessförinnan hade mellan 2000 och 3000 fallskärmsjägare från främst Ryssland hastigt anlänt för att skydda strategiska objekt men lämnat landet lika hastigt efter en vecka.

Fd presidenten Nazarbajev vänder sig till TV-tittarna
I sitt tal till nationen den 18 januari försäkrade den förre statschefen Nazarbajev med trött röst att han lever pensionärsliv och uppmanade folket att ge hans efterträdare sitt stöd.

Protestaktioner riktade mot Nazarbajev har förekommit då och då över hela landet under åtminstone de senaste tio åren. Redan kort efter sitt tillträde som president 2019 kritiserade Tokajev nära medarbetare till Nazarbajev för ett snabbspårvägsprojekt i huvudstaden där enorma belopp betalats ut utan att något hänt ännu i dag.

När årets protester bröt ut hade Tokajev uppenbarligen tröttnat på att Nazarbajev i egenskap av ordförande i det nationella säkerhetsrådet klamrat sig fast som landets överförmyndare. Dessutom befarade Tokajev att Nazarbajevs ovilja att förnya politiken skulle störta båda i fördärvet. Samtidigt som ordningsmakten sköt skarpt mot demonstranter på gator och torg uppstod en konflikt mellan presidenten och Nazarbajevs skyddslingar där vi ännu inte känner detaljerna fullt ut. Att Tokajev bad om militärt stöd från den Rysslandsledda försvarsunionen tyder dock på att han inte ansåg sig ha full kontroll över sitt eget lands säkerhetsorgan och i viss mån agerade i panik. Under Nazarbajevs ledning har Kazakstan noga undvikit att ge Ryssland ett militärt brohuvud på sitt eget territorium.

Fortsätt läsa

Kina utmanar Ryssland i Centralasien

Sedan Kina vuxit till att bli en lika stor ekonomisk aktör som Ryssland i det forna sovjetiska Centralasien har man nu också skärpt tonen. I mitten av 2020 publicerade kinesiska media några artiklar som hävdade att Kina har historisk rätt till ett antal territorier i Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan.

Gatubild Kashgar
Kinas behandling av uigurerna (bilden är från Kashgar) upprör många människor i de centralasiatiska grannstaterna (foto: Torgny Hinnemo)

Det uppgavs till och med att det fanns människor där som gärna skulle se en återförening med Kina. Kazakstan som oftast uttalar sig diplomatiskt om den mäktige grannen kallade i april 2020 upp Kinas ambassadör för att överlämna en protest. De fattigare Kirgizistan och Tadzjikistan, som redan avträtt mindre territorier till Kina, teg still. Sedan några år har Kina också en militärbas i den tidigare Sovjetrepubliken Tadzjikistan.

De fem staterna i Centralasien omfattar ett enormt territorium. Enbart Kazakstan hamnar med sin yta på nionde plats bland alla länder i världen. I skuggan av grannar som Ryssland och Kina är det intresse som andra visar regionen dock begränsat. Dessutom framgår av bland annat statistik från Google att omvärldens intresse stadigt minskar – sökningar om Centralasien har mer än halverats under de senaste 15 åren.

Fortsätt läsa

Nursultan – en halvhjärtad entreprenör

När 79-årsdagen närmar sig har den siste av de ledare som var med om att dela upp Sovjetunionen mellan sig tagit ett steg mot pensionering. Nursultan Nazarbajev har försökt hitta en egen väg för Kazakstan mellan de mäktiga grannarna Ryssland och Kina. Hans inrikespolitiska arv består däremot i att han som många andra postsovjetiska ledare lämnar över en stor del av statens tidigare egendom till släkt och vänner.

Nursultan Nazarbajev var kommunistpartiets ledare innan han 1991 utsågs till Kazakstans president, (foto: www.kremlin.ru)

För något år sedan hade jag anledning att jämföra hur Sjaraf Rasjidov, som var Uzbekistans ledare under 1960- och 1970-talen, beskrivs i olika språkversioner av Wikipedia. Han stärkte på Moskvas bekostnad kontrollen över den egna republiken och kom att spela en roll i centralasiatisk säkerhetspolitik. Eftermälena varierar beroende på hur man i olika länder väger detta mot att han var en lojal kugge i det sovjetiska systemet.
Det är inte otänkbart att omdömena om Nursultan Nazarbajev, som i mitten av mars avgick efter 30 år som Kazakstans högste ledare (29 år som president och dessförinnan generalsekreterare i kommunistpartiet), kommer att vara lika varierade efter ytterligare 30 år.

Autoritära ledare måste alltid kallas just så. Diktatur kan bara bemötas med klarspråk. Men när det är dags att placera in dem i historien måste vi också se dem i ett större sammanhang. Alla människor föds in i epoker och omgivningar som vi inte väljer själva. Rasjidov tillhör en generation som kom att anamma det nya Sovjetsamhället av tacksamhet för att det öppnade skolor och universitet för dem. Nazarbajev var i sin tur den mest idérike bland sovjetrepublikernas ledare när det gällde att förena sitt lands självständighet med bevarade ekonomiska relationer med Ryssland och en stabil säkerhetspolitisk utveckling.

Fortsätt läsa

Den som inte gjort sin läxa blir lurad

Omfattande studie pekar ut tre viktiga luckor i vad svenskarna fått lära sig om Ryssland och dess grannar under de senaste hundra åren.


Hur dum får man vara? Ibland ljuger människor för att inte såra någon eller för att slippa pinsamheter. Förbrytare ljuger för att inte bli avslöjade. För bedragare är lögnen en del av brottet. Är det bara deras fel att de inser att det går att lura oss och utnyttjar det?

Bokomslag "Ryssland utan vodka"

Dagens Nyheters andreredaktör Anton Karlgren hann med flera fackböcker om Ryssland och blev så småningom professor i slavisk litteratur.

Inom juridiken finns ett begrepp som heter ond tro och som innebär att man i vissa situationer borde ha förstått hur det stod till och inte kan försvara sig med att man blev lurad. Dilemmat uppstår även när vi utsätts för lobbying och accepterar osanna påståenden som sanna.

Sedan annekteringen av Krim och inledningen av kriget i östra Ukraina 2014 har det förts en debatt om desinformation. I takt med att allt fler metoder avslöjats har det riktats ilska mot Ryssland som haft desinformatörer på sin sida. Det har också ställts krav på att det svenska samhället ska kunna skydda sig mot masspridning av osanna uppgifter.

Det är inte orimligt att koppla samman denna debatt med en annan som förs till och från, nämligen vad vi behöver lära oss i skolan Fortsätt läsa

Bokslut över Sovjetunionen

Sovjetstaten föddes för hundra år sedan och upplöstes sjuttiofem år senare.
I dag har alla stater som trädde i dess ställe utom Kazakstan bytt ledare minst en gång. Därmed kan vi identifiera en ny politisk kultur som förmodligen kommer att bli bestående under en längre tid framöver.
I flera av de nya staterna används den politiska makten för att med stor hänsynslöshet ta över de mest värdefulla företagen medan samhällsekonomin som helhet försummas.

Gulnara Karimovas omsusade affärer med TeliaSonera var inget undantag. Uzbekistans myndigheter har utnyttjats för affärer av många inom landets elit (foto: Moda.Ru)

Det här året inleddes med 25-årsdagen av Sovjetunionens upplösning och snart infaller hundraårsdagen av oktoberrevolutionen. Under det gångna kvartsseklet har omvärldens intresse fångats av händelser som kriget i Donbass och enskilda personer som Rysslands Vladimir Putin och Ukrainas korrupte president Viktor Janukovitj. Ett annat exempel är den uzbekiska presidentdottern Gulnara Karimova som medan hon var diplomat och sångerska blåste TeliaSonera på miljardbelopp. Nu har det publicerats ett par lättfattliga översikter som gör det omöjligt att blunda för korruptionens centrala roll för politiken i det forna Sovjet och hur institutioner i våra egna samhällen håller den vid liv.

En är den ryske journalisten Michail Zygars uppmärksammade bok Männen i Kreml som porträtterar spelarna om makten i Ryssland. En annan – vars titel kanske inte lika självklart lockar svenska läsare –  är A Dance With The Cobra – Confronting Grand Corruption in Uzbekistan författad av tre brittiska forskare inom kriminologi, juridik och säkerhetspolitik. Fortsätt läsa

Dystert bokslut efter den uzbekiske ledarens död

Ett kvartssekel efter Sovjets upplösning har de flesta av de forna delrepublikerna kunnat visa upp ett politiskt bokslut. Varje skifte av statschef har gett oss en inblick i var den reella makten döljer sig bakom de nya formella strukturerna. Nu har det blivit Uzbekistans tur sedan Islam Karimov, den siste ledaren av republikens kommunistparti och därefter den självständiga statens förste president, dödförklarats den 2 september efter att några dagar tidigare ha drabbats av en stroke. Han blev 78 år gammal.

Islam Karimov begravdes i sin hemstad Samarkand. Det finns också en historisk dimension i att han vilar i en moské i utkanten av Samarkands äldsta stadsdel. Därifrån syns Timur Lenks gravmonument (den blå kupolen th vid horisonten). Karimov hyllade Timur Lenk som grundare av den uzbekiska nationen. (foto: Torgny Hinnemo)

Islam Karimov begravdes i sin hemstad Samarkand. Det finns också en historisk dimension i att han vilar i en moské i utkanten av Samarkands äldsta stadsdel. Därifrån syns Timur Lenks gravmonument (den blå kupolen th vid horisonten). Karimov hyllade Timur Lenk som en uzbekisk landsfader. (foto: Torgny Hinnemo)

Världen får nog vänta minst ett par veckor men kanske längre innan det står klart hur det politiska arvet kommer att fördelas och förvaltas. Efter diktatorn Josef Stalins död 1953 hade det styrande kommunistpartiet ett kollektivt ledarskap. En skicklig generalsekreterare kunde dock balansera och spela ut olika viljor mot varandra för att driva igenom sin egen. Efter kuppförsöket i augusti 1991 mot Sovjets siste president Michail Gorbatjov förbjöds kommunistpartiet i många delstater. Karimov valde däremot att byta namn till Uzbekistans folkdemokratiska parti med ett helt nytt partiprogram med populistiska inslag. På så vis förblev maktapparaten intakt även om han därefter gjort ett antal viktiga personförändringar. Fortsätt läsa

Statsledare i kris föraktar toastädning

KazakingrDet händer att politiker bokstavligen talar skit. I Centralasien gör man det om närstående länder som kan erbjuda något det egna landet saknar.

Sommaren 2013 återgav statstelevisionen i Uzbekistan ett tal som president Karimov höll under en resa ute i landet: ”Det finns mycket få lata människor i Uzbekistan numera”, sa Karimov. ”Med lata menar jag såna som far till Moskva och sopar gator och torg. Man känner sig äcklad av att uzbeker ger sig dit för en bit bröd.”

Kvinnor städar överallt i Centralasien men auktoritära politiker känner sig förödmjukade om d städar åt andra. (foto: Torgny Hinnemo)

Kvinnor städar överallt i Centralasien men auktoritära politiker känner sig förödmjukade om de städar åt andra. (foto: Torgny Hinnemo)

Under många år har ett par miljoner uzbeker försörjt sig på de jobb de kunnat få i Ryssland eftersom det inte funnits arbeten i deras eget land. Det har retat Karimov. Hans ekonomiska politik har bevarat mycket av den sovjetiska planekonomin men han vill framstå som ett geni som vänt den gamla kolonialmakten Ryssland ryggen.

Senast var det cellisten Arystanbek Muhamediuly, numera kulturminister i Kazakstan, som uttalade sig föraktfullt om att städa i Ryssland. Han gjorde det i maj vid en litterär diskussion inför publik i Kazakstans största stad Almaty. Han fick en fråga om den världsberömde författaren Tjingiz Ajtmatov från grannlandet Kirgizistan.

”När jag flyger till Moskva och andra städer är det mycket trist (att se) att offentliga toaletter där städas av unga flickor, våra grannar. Det berör naturligtvis ens känslor som människa. Hur kan de försörja sig så i sin vackra ungdom – städa en offentlig toalett? Fortsätt läsa

Tunnelseende i kirgizisk politik

Förtroendet för Kirgizistans politiker har länge varit undergrävt. Häromveckan fick en tunnel på åtta meters djup landet att först frukta en väpnad konflikt med grannlandet Uzbekistan och sen en utomparlamentarisk fejd mellan presidenten och oppositionen. Nu skakar man på huvudet åt alltihopa.

Tunneln i Borbalyk som upptäcktes av gränstrupperna i Uzbekistan (foto: Turmush/AKI press)

Tunneln i Borbalyk som upptäcktes av gränstrupperna i Uzbekistan (foto: Turmush/AKI press)

Det började med att Uzbekistans gränstrupper, som tillhör säkerhetstjänsten, sände förstärkningar till gränsen mot Kirgizistan. Anledningen uppgavs vara en allmän höjning av beredskapen inför firandet av det persiska nyåret Nouruz. Det förvånade inte så många eftersom det hänt också tidigare år. Det oroande var att uzbekerna placerade två pansarfordon och ett 40-tal soldater längs ett omtvistat avsnitt av gränsen mot regionen Batken i sydvästra Kirgizistan. Kirgizerna protesterade och skickade för säkerhets skull en del av specialstyrkan Skorpionerna till sin sida av gränsen. Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng