TaggMichail Gorbatjov

Rysslands historia i skuggan av 1917

Hade Sovjetunionen en tydlig början och ett slut?

Om vi svarar ja eller nej på frågan öppnar det två olika perspektiv. Båda behövs om vi ska kunna förstå såväl historien som det som händer i dag i Ryssland och dess grannstater.

Överst en originalbild från 1919 när tvåårsdagen av oktoberevolutionen firades på Röda torget i Moskva.
Nederst en retuscherad version av samma bild efter Stalins utrensningar.

Vi kan betrakta det som hände i Petrograd för precis hundra år sen som en början, det vill säga ett distinkt skifte till ett nytt system. 1917 övertogs den politiska makten i Ryssland av människor som inte tillhört det gamla etablissemanget och som företrädde en ideologi med rötter bland tysk-brittiska filosofer. För att frigöra sig från tidigare föreställningar om samhället bytte de namn på mycket: Ryssland blev Sovjetunionen, städer och gator som varit uppkallade efter tsarer och deras närstående och allierade fick i stället namn efter nya politiska förebilder, regeringsmedlemmar kallades för folkkommissarier och poliser för milismän.

Mot den bakgrunden vårdade sovjetmakten myterna från 1917 med vad som inom sociologin kallas intrycksstyrning där bilden av landsfadern Lenin kom att spela en nyckelroll. Genom sin förmåga att formulera en ideologi och att göra taktiska bedömningar under det turbulenta revolutionsåret vann han en auktoritet bland Fortsätt läsa

Vad betyder avrättningen av Boris Nemtsov?

I närvaro av beväpnade ryska soldater utlyste Krims landstingsfullmäktige den 27 februari förra året en folkomröstning om anslutning till Ryssland. Minst 51 av de 61 ledamöterna skulle ha behövt vara på plats för att ha rätt att fatta beslut. Men några av de deputerade vars namn står i protokollet har berättat för medier att de inte var där. Antalet närvarande var uppenbart mindre.

Länge har försvarsutskottet i den ryska duman diskuterat att årsdagen borde firas på något sätt. I mitten av förra veckan bestämde president Putin att de som ska firas är de som egentligen genomförde annekteringen av Krim. Den 27 februari utlystes som en årlig återkommande högtidsdag för de väpnade styrkorna för specialoperationer.

Porträtt

Boris Nemtsov (foto Dhārmikatva. Källa: Wikipedia)

På kvällen just den dagen påminde Boris Nemtsov i en lång direktsänd intervju hos radiostationen Echo Moskvy om hur det egentligen hade gått till. Han berättade också om det som de stora statskontrollerade medierna förtigit, att reguljära ryska soldater stupat i Ukraina. Och han ställde Rysslands kostnader i kriget i relation till andra skriande behov i samhället, exempelvis inom den sociala sfären.

Sannolikheten att vi kommer att få reda på vem som mördade Boris Nemtsov är liten. Antalet ouppklarade mord och andra våldshandlingar mot människor som ifrågasatt militära aktiviteter i Tjetjenien och nu i Ukraina är stort. Just därför vet vi emellertid något om var de skyldiga finns. Om de som styr landet bekymrat sig hade de flera gånger bytt ut ansvariga på olika nivåer inom rättssystemet. Att så inte har skett innebär landets ledare på ett eller annat sätt är beroende av eller skyddar de skyldiga. Fortsätt läsa

Putins krig markerar slutet för det ryska imperiet?

De intensifierade striderna kring Donetsk och Donetskrepublikens raketattack i lördags mot civila i hamnstaden Mariupol bekräftar att Ryssland (som jag förutspådde i ett inlägg i april förra året) har bestämt sig för ett långdraget utnötningskrig.

Tänkbara orsaker till den senaste upptrappningen är att Vladimir Putin vill ge sin egen befolkning annat att tänka på än den bedrövliga ekonomiska situationen på hemmaplan och att flytta fram positionerna inför en eventuell ny (förmodligen övergående) uppgörelse om eldupphör. Kanske vill man också skynda på innan antalet observatörer från OSSE inom de närmaste veckorna ökar från 400 till 500.

Den 16 minuter långa videon ovan visar Mariupol strax efter raketattacken den 24 januari 2015. Varning för mycket obehagliga scener.

Förutom den ökade pressen på Ukraina måste omvärlden vara beredd på att den ökade spänningen kan leda till andra farliga incidenter. Nedskjutningen i juli förra året av ett malaysiskt plan med 298 personer ombord var ett sånt exempel. Det finns också en uppenbar risk för att OSSE:s obeväpnade observatörer kan hamna under beskjutning på samma sätt som civilbefolkningen i Mariupol.

Samtidigt som det internationella samhället under lång tid framöver kommer att försöka begränsa kriget till östra Ukraina måste det också hålla beredskap för att den geopolitiska kartan kan förändras snabbt den dag som Putin av en eller annan anledning lämnar makten. Fortsätt läsa

Gorbatjovs memoarer ett viktigt dokument om vår tid

  1. Michail Gorbatjovs  senaste memoarbok som nu finns på svenska förtjänar att läsas av många. Det är en omfångsrik men lättläst berättelse om hur supermakten Sovjetunionen kapsejsade författad av den som själv stod vid rodret. Vad som hände vet vi sen tidigare i stora drag men Gorbatjov kompletterar ändå med några nya detaljer. Boken tecknar också en bakgrund som behövs för att förstå det som händer i Ryssland just nu.

Den ryska originaltiteln Naedine s soboj (Ensam med mig själv) får oss att förstå att det är en annan slags bok än dem han skrivit tidigare. Den är tillägnad hans hustru Raisa som gick bort 1999. I skildringen av hans karriär finns hon hela tiden med och någon gång kommer han till och med in på intima detaljer.

Porträtt av Michail Gorbatjov i hattI Som jag minns det som memoarerna fått heta på svenska (översättning Staffan Skott, Fri Tanke förlag, 545 sidor) ger Gorbatjov samtidigt personliga omdömen om hans företrädare Nikita Chrusjtjov,  Leonid Brezjnev och Jurij Andropov som inte är ointressanta. Att Chrusjtjov bröt med Stalinkulten har räknats honom till godo men vi vet också att han själv undertecknat många brutala befallningar under Stalin. Och i sina memoarer framstår Chrusjtjov knappast som en demokrat. Men Gorbatjov menar att Chrusjtjov skulle ha gått längre i sina reformer om han inte avsatts av sina närmsta inom partiet som tyckte att han gick för långt. Att Brezjnev blev hans efterträdare berodde på att flera medlemmar av kommunistpartiets ledning som eftertraktat posten som generalsekreterare uppfattade Brezjnev som svag och därför en möjlig kompromisskandidat. Men Brezjnev spelade sina kort väl och kunde ibland framstå som sympatisk även om han förde in landet i stagnation. Andropov försökte ta itu med korruptionen och stödde Gorbatjov men var Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng