Kategori: Politik

Gorbatjovs memoarer ett viktigt dokument om vår tid

Michail Gorbatjovs  senaste memoarbok som nu finns på svenska förtjänar att läsas av många. Det är en omfångsrik men lättläst berättelse om hur supermakten Sovjetunionen kapsejsade författad av den som själv stod vid rodret. Vad som hände vet vi sen tidigare i stora drag men Gorbatjov kompletterar ändå med några nya detaljer. Boken tecknar också en bakgrund som behövs för att förstå det som händer i Ryssland just nu.

Den ryska originaltiteln Naedine s soboj (Ensam med mig själv) får oss att förstå att det är en annan slags bok än dem han skrivit tidigare. Den är tillägnad hans hustru Raisa som gick bort 1999. I skildringen av hans karriär finns hon hela tiden med och någon gång kommer han till och med in på intima detaljer.

Porträtt av Michail Gorbatjov i hattI Som jag minns det som memoarerna fått heta på svenska (översättning Staffan Skott, Fri Tanke förlag, 545 sidor) ger Gorbatjov samtidigt personliga omdömen om hans företrädare Nikita Chrusjtjov,  Leonid Brezjnev och Jurij Andropov som inte är ointressanta. Att Chrusjtjov bröt med Stalinkulten har räknats honom till godo men vi vet också att han själv undertecknat många brutala befallningar under Stalin. Och i sina memoarer framstår Chrusjtjov knappast som en demokrat. Men Gorbatjov menar att Chrusjtjov skulle ha gått längre i sina reformer om han inte avsatts av sina närmsta inom partiet som tyckte att han gick för långt. Att Brezjnev blev hans efterträdare berodde på att flera medlemmar av kommunistpartiets ledning som eftertraktat posten som generalsekreterare uppfattade Brezjnev som svag och därför en möjlig kompromisskandidat. Men Brezjnev spelade sina kort väl och kunde ibland framstå som sympatisk även om han förde in landet i stagnation. Andropov försökte ta itu med korruptionen och stödde Gorbatjov men var Fortsätt läsa

Högt spel av Putin

För 20 år sen hade jag den ryska statens nycklar i min hand.

Vid den tidpunkten brukade man i Ryssland inte ställa människor som avslöjat korruption inför rätta. Allra minst som nu två jurister som den för fyra år sen ihjälslagne Magnitskij,  vars fall avslutades i förra veckan, och Navalnyj som häromdagen dömdes till fem års fängelse. Tvärtom, för 20 år sen var öppenheten i Ryssland  ibland nästan rörande.

Den sommaren avslutade jag min stationering som Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva. Under resan hem övernattade jag i estländska Narva där jag från hotellfönstret fortfarande kunde se Ryssland på andra sidan gränsfloden. På den tiden var det vanligt att backspeglar, dekaler och annat stals från utländska bilar så hotellet sa att jag kunde få parkera i ryska konsulatets garage.

Montage av två par som omfamnar varandra

Famntag av Rysslands två främsta politiska konkurrenter just nu. T v ger Aleksej Navalnyj hustrun en kram efter att tillfälligt ha släppts ur häktet dagen efter domen. T h försöker Putin nå runt Gérard Depardieu som fått ryskt medborgarskap för att slippa franska skatter. (källa: pic.twitter.com/qEI72PUEyY)

Nästa dag när jag skulle köra vidare var en helgdag. Hotellets receptionist gav mig nyckeln till Rysslands konsulat och förklarade hur jag skulle göra. Garagedörren låstes inifrån så jag måste gå in genom konsulatets huvudingång och passera mellan skrivorden bort till källartrappan. När jag kört ut bilen på gatan låste jag garagedörrarna från insidan och passerade på vägen ut på nytt skrivborden där det låg diverse blanketter och stämplar. Fortsätt läsa

Kalabalik nära Bender

Ett spöke ur den ryska historien har sedan i mars varit ett ärende för säkerhetstjänst, kriminalpolis och åklagare i Moldova: Kosacker!

Det började med att några män i södra delen av landet bad att få registrera sin kosackförening hos justitieministeriet. I Moldova liksom i många andra forna Sovjetrepubliker brukar nämligen föreningar av alla slag upptas i statens rullor. Faktiskt hade två kosackföreningar redan tidigare registrerats av lokala myndigheter på annat håll.

Kostymklädd man med foton i händerna

Vasilij Nejkovtjen med bilder på kosacken Daniil Nejkovtjen och hans kollegor (foto: Torgny Hinnemo)

Att det blev kalabalik när en tredje förening ville registrera sig berodde förmodligen delvis på att den finns just i Gagauzien. Gagauzerna är ett turkisktalande folk som liksom rumäner och ryssar av tradition varit ortodoxt kristna. Som ursprungsfolk har gagauzerna, delvis efter internationella påtryckningar, fått en viss autonomi inom den moldoviska staten. Men det väckte också uppmärksamhet att atamanen  (kosackhövdingen) av Simbirsk  i sällskap med sin biskop kom på besök från Ryssland. (Simbirsk var namnet på en rysk stad ännu när Sovjetunionens förste ledare Vladimir Lenin föddes där. Efter hans död döptes den om till Uljanovsk eftersom Lenins riktiga efternamn var Uljanov). Den ryske atamanen och biskopen invigde den gagauziske lokalpolitikern Ivan Mardar som ataman för de gagauziska kosackerna  och utnämnde honom dessutom till rysk kosackgeneral.

– Äsch, säger de gagauziska kosackernas talesman Vasilij Nejkovtjen, som är bulgar och inte gagauz, när vi har slagit oss ner på ett kafé i Gagauziens lilla huvudstad Komrat. Den ligger åtta mil sydväst om Bender där Karl XII umgicks med kosacken Mazepa. Fortsätt läsa

Tro på Ryssland?

Vi kan inte lita på Ryssland. Under de senaste månaderna har vi nåtts av ett flöde av nyheter om att människor där har hånats och trakasserats  av de högsta politiska institutionerna och även dömts för vad som hos oss betraktas som helt normala medborgerliga beteenden. Till dessa beteenden har hört att öppet diskutera hur man ska få samhället att följa sina lagar, exempelvis genom att inte befrämja korruption.

Det som händer nu i Ryssland innebär inte bara en kränkning av många ryska medborgares mänskliga rättigheter. Det påverkar också våra möjligheter att samarbeta med Ryssland på en rad områden, exempelvis inom ekonomi och handel.

Kostymklädd man vid mikrofon

Vid gränsen till det autonoma Gagauzien står regionens flagga sida vid sida med den moldoviska (foto: Torgny Hinnemo)

Ett av de namn som nyligen figurerat i nyhetsfloden är Sergej Gurjev. Som bland annat rektor för New Economic School i Moskva har han varit en person som ansvariga för Rysslands ekonomiska politik, inklusive premiärminister Medvedev har lyssnat på. Men hans integritet har retat kretsen kring Putin så att han inför de hot som nu många utsätts för har valt att lämna landet.

Redan efter Putins första period som president 2000-2004 gjorde han en klarsynt prognos om vad som komma skulle. I korthet såg den ut så här: Att det gått bra för Ryssland i början av 2000-talet berodde inte bara på att man haft tur med oljepriset. Putin hade Fortsätt läsa

Västlig kurs för Moldovas nygamla styre?

I torsdags fick Moldova en ny regering. De tre koalitionspartier som fick den förra att kollapsa för tre månader sen  genom att lägga krokben för varandra har nu bildat en ny allians som de säger ska rädda landet.

Landet behöver definitivt räddas men kanske var det snarare rädsla för att möta väljarna som fick de tre partierna att upprätta en ny fasad av enighet. Opinionsmätningar visade att väljarna var hjärtligt trötta på partiernas kiv som handlade om politikernas egna affärsintressen. Tre fjärdedelar av invånarna är övertygade om att det brukar fuskas vid valen. Det fanns en risk att många inte skulle bry sig om att rösta om det blev nyval. Det förmodades gynna kommunisterna i oppositionen som med sina kanske 30.000 aktivister trots allt kan förväntas få sina sympatisörer att gå till valurnorna.

Man som skjuter cykel gframför sig som plog

Ivan har byggt om en gammal cykel till ett redskap för skyffeljärn (foto: Torgny Hinnemo)

Det 13 våningar höga prestigehotellet National vid huvudgatan i Chişinău står tomt och förfallet sedan många år. Alldeles bakom reser sig betongskalen av två nya höghus där arbetet stannade av för flera år sen. Bland växtligheten mellan de öde huskropparna får stadens lekfulla vildhundar vara i fred. I skuggan av dem fungerar på en bakgata trots allt ett fyrstjärnigt hotell i sex våningar.

Vid samma huvudgata, ett kvarter närmare centrum, har trapporna ner till en gångtunnel Fortsätt läsa

Varför är respekt för lagen ett brott i Ryssland?

I går dömdes en av de främsta försvararna av Rysslands lagar för sin gärning av en rysk domstol. Att verka för att lagen följs är en politisk handling, anser en distriktsdomstol i Moskva. Och att arbetet fått beröm i utlandet gör dem som försvarar Rysslands lagar till utländska agenter, fastslår domstolen. Därför döms de åtalade, organisationen Golos (”Röst”) och dess ordförande Lilija Sjebanova, att betala 300 000 rubler (70 000 kr) respektive 100 000 rubler i böter.

Golos blev den första ryska medborgarrättsorganisationen som fälldes enligt en lag som trädde i kraft den 20 november förra året. Enligt den är organisationer som sysslar med politik och får ekonomiskt stöd från utlandet skyldiga att registrera sig som ”utländska agenter”. Att förstå hur en rysk domstol kommer fram till att definitionen passar på Golos är inte helt lätt.

Golos är en paraplyorganisation för sammanslutningar på olika orter i Ryssland som både driver kampanjer för hederliga val och verkar som valobservatörer och dokumenterar överträdelser av vallagarna. Enligt de statuter som man bland annat kan hitta på webbplatsen http://www.golos.org/ arbetar man inte kommersiellt och strikt politisk neutralitet är en grundprincip för arbetet.

Trots att Golos inte är knutet till något parti, aldrig har uppmanat någon att rösta på ett visst parti och inte har något politiskt program anser domstolen alltså att organisationen Fortsätt läsa

Det respektlösa styret av Ryssland

Det är synd om den ryska dumans ledamöter. Att utses till deputerad i ett parlament anses över hela världen vara något av det mest prestigefyllda en människa kan uppnå. Det är ju ett uttryck för att man har en stor del av sitt folks förtroende. Men den ryska dumans ledamöter anser sig inte vara tillräckligt respekterade och har vid flera tillfällen krävt offentliga ursäkter från sina medborgare.

Bioaffisch

På alla landets landets biografer från 18 oktober
VALDAGEN
Uppsluppen farsartad komedi
(Reklam för film som hade premiär inför valet i Ryssland 2007 – foto: Torgny Hinnemo)

I slutet av december signerade president Putin den lag som förbjuder amerikanska medborgare att adoptera barn från Ryssland.(Lagen var en reaktion på den amerikanska lag som riktar sig mot ryska politiker och tjänstemän som anses vara medskyldiga till advokaten Sergej Magnitskijs död.) Lagen hade dessförinnan godkänts av parlamentets båda kammare vars underhus kallas gosudarstvennaja duma. ”Gosudarstvennaja” betyder ”stats-” och ”duma” betyder ”tanke” men ordet har också sedan medeltiden använts som benämning på en fullmäktigeförsamling på olika nivåer.

Den 79-årige Vladimir Pozner har i 50 år varit en av Rysslands främsta TV-profiler och har fortfarande sin egen talk show i ryska Kanal 1. När Pozner i en sändning kritiserade lagen om adoptioner bytte han ut en enda bokstav när han nämnde underhuset. Han kallade det ” gosudarstvennaja dura”. Medan duma allstå står för eftertanke betyder dura ”stolle”. Så Ryssland vred sig naturligtvis av skratt. Fortsätt läsa

Bakom det armeniska presidentvalets kulisser

Ett val där utgången är given är inte spännande. Därför är det lätt att avfärda presidentvalet i Armenien den 18 februari med en axelryckning. Att den sittande presidenten Serzh Sarkisian förklarades som segrare med 59 procent av de avgivna rösterna kom inte som någon överraskning.

I ett halvöppet samhälle som Armenien ger ett val trots det en möjlighet att läsa av en del trender i samhällsutvecklingen. En minskande förekomst av politiskt våld är en av dem.

Man vid mikrofon

Serzh Sarkisian (källa: Wikipedia)

När Sovjetunionens siste president Michail Gorbatjov 1990 inledde en operation för att beslagta illegala vapen hade han i första hand Armenien i tankarna. Det var inte bara militanta nationalister som bröt sig in i militärförråden för att beväpna sig i kriget med grannrepubliken Azerbajdzjan om regionen Höga Karabach. De fick sällskap av Armeniens bankrånare som blev de bäst beväpnade i Sovjetunionen och av figurer som försökte påverka inrikespolitiken med hjälp av anställda gorillor som även genomförde mord. Till och med landets då nyvalde president Levon Ter-Petrosyan råkade ut för att hans bil prejades av fyra beväpnade män som misshandlade hans hustru, son och livvakt. Fortsätt läsa

Hur Tjetjenien fick sina presidenter

För ett par år sen satt jag hos Akbar Turajonzoda på hans kontor i en bomullsfabrik i Vahdat tre mil öster om Tadzjikistans huvudstad.

Under de sista Sovjetåren var Turajonzoda landets officielle andlige ledare. Efter inbördeskriget, i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, var han förste vice premiärminister i försoningsregeringen. ”Ingen kan nationalekonomi bättre än han, det är bara synd att han ska vara så förskräckligt religiös”, sa mig en gång en av hans politiska motståndare. Bland troende är han en aktad man.

Kostymklädd man bakom skrivbord

Ahmad Kadyrov (bildkälla Wikipedia)

Under halvannan timme talade Turajonzoda mest om sitt lands öden.  När det började bli dags att runda av frågade jag emellertid också om den tid då han undervisade vid den teologiska fakulteten i Tasjkent på 1980-talet. Då fanns även Ahmad Kadyrov där. Kadyrov stred  senare, i mitten av 1990-talet,  mot Ryssland  och blev också högste mufti i Tjetjenien. Senare bytte han sida och samarbetade med Moskva.

”Vi var samtidigt i Tasjkent bara under sju månader. Vi kom bra överens”, mindes Turajonzoda.  Men sen blev han tyst och kom inte på något mer. Just som jag skulle byta samtalsämne avbröt han mig. Fortsätt läsa

Månghundraårig språkstrid åter valfråga i Ukraina

Ryska språket är inte den politiska fråga som president Viktor Janukovitj prioriterar högst. Men många av hans väljare gör det. Därför är det inte förvånande att hans parti inför höstens val nu genomfört en kupp som följts av protestdemonstrationer på olika håll. Säkert kommer frågan också att beröras när Janukovitj i dag träffar sin ryske kollega Putin på Krim.

Vid nästan alla val under Ukrainas drygt 20 år som självständig stat har landets andre president Leonid Kutjma och hans skyddsling Janukovitj  lovat att ryskan ska få någon

Monument i hamnbassäng

Flottbasen i Sevastopol är anledningen till att många ryssar flyttade till Krim under Sovjetepoken (Foto: Torgny Hinnemo)

sorts officiell status. Men de har också haft anledning att gå försiktigt fram  eftersom många ukrainare tycker att det är rätt att favorisera ukrainskan som missgynnats under hundratals år av styre från Moskva.

Om det varit en hjärtefråga för nationalisterna i västra Ukraina att förstärka ukrainskan på bekostnad av ryskan så har Janukovitj och hans krets i stället haft som högsta prioritet att ta kontroll över de lukrativa industrikoncernerna i östra delen av Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng