Varför ska man bry sig om Uzbekistan? Eller, för resten, vilket land som helst?

Ur en dödsannons i Svenska Dagbladet i maj 1939 (två år efter publiceringen av Golowjanuks bok – se nedan)

Eftersom jag fått frågan några gånger genom åren har jag hunnit fundera. Svaret är ganska enkelt. Varje inbjudan jag fått att föreläsa om Uzbekistan vittnar om hur vi på en rad olika sätt länkas även till länder som ligger långt bort. De som vill veta mera arbetar här hemma med sjukvård, investeringar, utbildning, global säkerhet, flyktingmottagning, miljöfrågor, mänskliga rättigheter och turism.

Just när jag är på väg att lägga upp den här texten på bloggen publicerar Dagens Nyheter ett reportage om bomullsplockning i Uzbekistan. Arbetet har under årtionden utförts av tvångsrekryterade barn och vuxna. Men faktum är att människor i Sverige har brytt sig om Uzbekistan länge. I dag uppmärksammas Uzbekistan också genom en understreckare i Svenska Dagbladet om en svensk rödakorsare som på dagen för hundra år sen mördades av bolsjeviker i Tasjkent.

Elva år senare blev platsen huvudstad i den av bolsjevikerna skapade nya sovjetrepubliken Uzbekistan. I och med Sovjetunionens upplösning för 27 år sedan blev den en självständig stat.

De tre medreserna (teologiska högskolor) från 1400- till 1600-talen i centrala Samarkand är i dag museer och stadens främsta varumärke. (foto: Torgny Hinnemo)

Men hur mycket bryr vi oss om Uzbekistan? Det går numera delvis att mäta med hjälp av statistik från sökmotorn Google. Tjänsten Google Trends innehåller data om de populäraste söktermerna under de senaste 15 åren. Vi får inte veta exakt hur många gånger man sökt efter en speciell fras. Men det går att ta reda på hur många gånger oftare det söks efter ett visst ord än ett annat. Och om intresset ökar eller minskar från år till år.

Intresset för Uzbekistan har över lag varit lågt i hela världen. Efter diktatorn Islam Karimovs död 2016 har hans efterträdare försökt förbättra landets anseende och antalet sökningar har ökat. Trots det är det fortfarande fler som söker efter information om det lilla hertigdömet Andorra på gränsen mellan Frankrike och Spanien än om Uzbekistan. Andorra har en yta som är mindre än en tredjedel av Ölands och ungefär lika många invånare som Kristianstad. Uzbekistan är stort som Sverige och har omkring 30 miljoner invånare. Om Andorra söker man mest information som handlar om turism och banker, om Uzbekistan gäller frågorna fotboll och turism.

I länder som markerats med blått på kartan söker man oftare på namnet Uzbekistan än på Samarkand. I det rödmarkerade Sverige är däremot sökningar på Samarkand vanligare. (I gråmarkerade stater söks så sällan information om Uzbekistan att det saknas underlag för statistik.) Staplarna visar proportionerna mellan de båda söktermerna. Kurvorna längst ner visar hur antalet sökningar på de båda namnen förändrats under de senaste 15 åren.
(Källa: Google)

De som letar efter information om Uzbekistan på Google finns huvudsakligen i närliggande länder. I grannländer görs sökningarna främst i regioner med en hög andel etniska uzbeker. I länder något längre bort men med goda flygförbindelser till Tasjkent handlar frågorna ofta om turism eller vidare förbindelser till andra destinationer. Bland länder långt borta hittar man fotbollsintresserade Internetanvändare i Singapore, Vietnam, Kenya och Uruguay. Segrare i den asiatiska cupen brukar möta sin motsvarighet i Afrika. Det uzbekistanska landslaget brukar hamna bland de tio bästa i Asien.

Ulug Beg (1394-1449) var ättling till Timur Lenk och härskare i Samarkand men också sin tids främste astronom. (Foto: Torgny Hinnemo)

I Europa toppar Lettland listan över antalet sökningar per capita om Uzbekistan. Riga har sedan Sovjettiden ambitionen att vara en nod med många flygförbindelser både mot öster och väster och sökningarna handlar främst om turism. Annorlunda är det med Sverige som har flest sökningar i Europa näst Lettland. Här görs många sökningar på orter med ett stort antal uzbekiska flyktingar. Flyktingarna själva vill hålla sig informerade om utvecklingen men också deras grannar, handläggare inom flyktingmottagning, socialvård och utbildningsväsende liksom lokala medier.

En kuriositet är att Sverige är det enda land i världen där människor oftare söker efter namnet Samarkand än Uzbekistan. Det har en speciell förklaring. Mer än 90 procent av de svenska sökningarna på ordet Samarkand görs i Småland och Blekinge. Det hela började när den gamla handelsplatsen Samarkand utanför Växjö 2011 bytte skepnad till köpcentret Grand Samarkand. Därmed kom sökningar som smålänningarna gör inför sina shoppingresor till Växjö att göra ett starkt avtryck i Googles statistik.

Det söks också på Thorstein Bergmans visa ”Om du nånsin kommer fram till Samarkand”. Den har spelats in av flera artister sedan den skrevs 1972. De flesta sökningarna om den här sången görs i dag på orter i Sverige där det bor många uzbeker.

Ur Svenska Dagbladet 22 juli 1938

Titeln på Thorstein Bergmans sång ger oss en vink om hur namnet Samarkand fastnat i det svenska medvetandet. Det gör även titeln på Jascha Golowjanuks spännande självbiografi från 1937, ”Min gyllene väg från Samarkand”. Författaren som var uppväxt i Samarkand skrev den under sin tid som violinist bland Göteborgssymfonikerna och boken kom att bli en storsäljare och toppade bibliotekens utlåningslistor. Både Bergman och Golowjanuk leker med ett berömt citat ur den brittiske poeten James Elroy Fleckers skådespel “The Story of Hassan of Baghdad and How he Came to Make the Golden Journey to Samarkand” från 1922. Där handlar en scen om en karavan som samlas utanför en av Bagdads stadsportar för att inleda färden mot Samarkand i kvällsvalkan. Nyfikna stadsbor ropar frågor som ’har ni inte nog med snygga tjejer här i Bagdad’? Varje sådant tillrop besvarar resenärerna käckt med varför de vill göra sin ”gyllene resa” till Samarkand. Mest berömt av dessa svar är

  For the lust of knowing what should not be known

 We make the Golden Journey to Samarkand)

vilket i prins Wilhelms översättning lyder


  Av lust att veta det vi inte borde veta
  Går vi den gyllene vägen hän till Samarkand

Drömmen om Samarkand, en stad som varit känd i Europa sedan långt före vår tideräknings början, har sitt ursprung i Sidenvägens glansperiod då inte bara lyxartiklar utan också konstuttryck och vetenskap färdades här mellan Europa och Asien.

Golowjanuks bok, som alltså finns att låna på många svenska bibliotek (om de förvaras i magasin kan det ta någon dag att beställa fram dem) är en lättläst skildring av hans familjs flykt undan bolsjevikerna när de tog makten i dagens Uzbekistan. Den utbredda laglösheten framgår också av den ovannämnda SvD-artikeln om mordet på rödakorsdelegaten John Kleberg. Golowjanuks bok ger samtidigt en bild av godtycket hos de tidigare furstarna och deras styresmän. Dagens rättsapparat i Uzbekistan tycks bära på ett arv både från det och från sovjetiska metoder.