Det är ute att anse att Långbortistan ligger bortom Sveriges horisont.

I slutet av april presenterade tidskriften Science en dansk-svensk studie av DNA som tyder på en stor invandringsvåg till norra från södra Europa ett par tusen år före vår tideräknings början. Immigranterna förde med sig konsten att bruka jorden medan urinvånarna i norr försörjt sig som jägare.

Tre mansporträtt, alla iförda turban

Från vänster Ulug Beg, Ibn Sina och al-Khwarizmi

De flesta av oss bär på både urinvånarnas och invandrarnas gener, om än i olika omfattning. Det här ger ytterligare en dimension åt den förvirrade ideologin bakom Breiviks illdåd. Med vilken rätt kan någon enda skandinav hävda att han representerar en hotad ursprungskultur? Migration har varit en del av det naturliga beteendet under hela mänsklighetens historia.

Möten mellan kulturer har alltid inneburit påverkan. Många gånger har urinvånarna inte haft något emot att bli påverkade. Nordeuropas jägare fick en mer varierad kost genom invandrarna. Och pizzan som började spridas hos oss när Sverige bjöd in kvalificerade arbetare från Italien och Jugoslavien efter andra världskriget finns nu på var mans bord. Inför Eurovision song contest publicerade SvD statistik som visar att allt fler svenskar gillar musik från Bosnien, Finland och Serbien där många av våra landsmän har sina rötter.  På andra platser och vid andra tider har migration däremot inneburit mångas olycka eftersom någon part försökt betvinga en annan med våld.

Hos oss på medeltiden och i dag i några forna Sovjetrepubliker har härskarna utövat kontroll genom vad som hos oss kallades privilegier och i öster numera heter registrering. Utan detta har exempelvis människor med viss tro eller etnisk tillhörighet inte fått utöva sin religion eller bedriva ekonomisk verksamhet. Tyska köpmän fick privilegier i Sverige därför att vi behövde deras handelsnätverk. Motsvarigheten i dagens forna Sovjet är ekonomiska frizoner eller nomenklaturans försök att locka till sig utländska företag med speciell teknisk kompetens kring bland annat oljeutvinning och mobiltelefoni men att samtidigt själv få kontroll över avkastningen.

Fast man möter också helt andra uppfattningar i det forna Sovjet.  Det finns inget berättigande i att man hindrar människor att passera en gräns annat än om de är brottslingar, sa mig för några år sen en överstelöjtnant med ansvar för Ukrainas gränsbevakning i väster.

Varför ska Sverige bry sig om Centralasien? Den frågan hör jag inte lika ofta som för femton år sen men det händer fortfarande. De som sysslar med bistånd och mänskliga rättigheter har alltid hänvisat till medmänsklighet. Men i dag finns ett ännu enklare svar. I dagens värld krymper avstånden och de flesta länder kommer oss närmare. Sveriges deltagande i operationerna i Afghanistan efter 11 september 2001 väckte hos oss intresse också för grannländerna i norr.  I år har jag blivit inbjuden att föreläsa eller konsulterats om Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan av storföretag, politiska partier, religiösa sammanslutningar, kommunala organ, sjukvården och olika medieföretag. Alla har av olika skäl kommit i kontakt med människor från eller företrädare för de här länderna. En del av svenskarna har egna intressen av att verka i Centralasien, andra möter personer därifrån som kommit hit som bland annat flyktingar.

Tyvärr måste vi också av säkerhetsskäl lära oss mera om de centralasiatiska samhällena. Imamen Obidkhon Qori Nazarov ligger i koma sedan han i februari utsattes för ett mordförsök i Strömsund. Nyligen greps två personer i Malmö, som liksom han är från Uzbekistan, för att ha hjälpt mördaren som flytt utomlands. För två år sen genomförde den statliga televisionen i Uzbekistan en hatkampanj mot Nazarov av samma slag som föregått tidigare politiska mord.

Kontakterna innebär att kunskaper om Centralasien, som en gång funnits hos oss men glömts bort när den här delen av världen hamnade i skuggan av Moskva, väcks till liv på nytt. Som att centralasiatiska vetenskapsmän influerat europeiska matematiker och astronomer.  1400-talsastronomen Ulug Beg från Samarkand  studerades av Nicolaus Copernicus  och skandinaven Tycho Brahe. Universalgeniet Ibn Sina (på latin kallad Avicenna) som levde i Buchara omkring år 1000 var känd för Europas motsvarighet Leonardo da Vinci. Vårt ord Algebra kommer från en bok som skrevs på 800-talet av matematikern Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi. Han var född i Chiva, en stad som liksom Samarkand och Buchara ligger i dagens Uzbekistan.

Om denna kunskap kunde nå oss vid den tid då kommunikationerna sköttes av kameler måste vi inse att vi än mindre kan undgå att beröras av det som händer i Långbortistan i Internets tidsålder.