Sida 7 av 9

Den ukrainska knuten

Med övriga centraleuropeiska stater delar Ukraina ödet att i århundraden ha  klämts mellan konkurrerande stormakter i öster och väster. När det råder avspänning kan de mellanliggande staterna fungera som brobyggare både kulturellt och ekonomiskt. När konkurrensen skärps tvingas Centraleuropa till val som inte ligger i dess intresse.

Bakom den pågående dramatiken på Kievs gator ligger förvisso en tävlan mellan Ryssland och EU som inte enbart handlar om hur Ukraina bäst kan interagera med andra marknader i Europa. Men ett grundläggande problem är ändå det ukrainska samhällets oförmåga att fatta beslut om strategier för sin ekonomiska utveckling.

Tabell över presidentkandidater 2010

Se kommentar till tabellen längre ner i texten

Låt oss ta det från början. När Sovjetledningen under Michail Gorbatjov för drygt 20 år sen förlorade makten gick det inte till som vid de flesta dramatiska maktskiften. Det var inte en samlad motståndsrörelse som tvingade Gorbatjov att Fortsätt läsa

Högljutt familjegräl i Tasjkent

Medan Uzbekistans bilister står i halvmilslånga köer för att köpa bränsle och en FN-kommitté slår fast att tortyr används systematiskt i landet utspelas en såpopera inom presidentfamiljen.

Gulnara Karimova, i Sverige mest känd för sina affärer med Telia Sonera, skriver på Twitter att hon hunsas av sin mor. Enligt andra har hennes far president Islam Karimov slagit henne i ansiktet med en dossier som säkerhetstjänsten ställt samman om henne.

Lastbil bortom staket av bildäck

Gazli, ett av Uzbekistans centra för utvinning av naturgas
(foto: Torgny Hinnemo)

Hur landet styrs är så hemligt att det är straffbart att försöka ta reda på vem som äger ett företag. När en fejd inom rikets första familj delvis förs inför öppen ridå ger det en chans att förstå något om hur landet styrs.

Det ger också en tankeställare om vad som kan hända när den i dag 75-årige presidenten inte längre kan styra landet. Uzbekistan har en nyckelroll i centralasiatisk politik. Det är den folkrikaste staten i det väldiga Centralasien. Landet ligger mitt i regionen, det vill säga är det enda som har gräns mot alla de fyra andra. Och det finns betydande uzbekiska minoriteter i såväl Kazakstan och Kirgizistan som i Tadzjikistan och Turkmenistan.  Grannar som noga följer utvecklingen är dessutom Ryssland, Kina, Iran, Fortsätt läsa

Kolchis rikedom och fattigdom

När människorna i västra Georgien slog ner sina bopålar för flera tusen år sen gjorde de det bokstavligen. På landet runt den lilla staden Senaki står många byggnader fortfarande på stolpar en bit över marken. Vore det inte för dem skulle vi kanske ha förbisett att vi rullar genom en våtmark sex gånger så vid som Tåkern.  Sensommarsolen värmer den sista söndagen i oktober. Mellan några kullar passerar vi ett fält med gullris så långt ögat når på båda sidor om vägen. Men när vi vänder åter i natten efter att i en byskola ha följt räkningen av rösterna i presidentvalet ligger dimman tät över den kurviga vägen där en och annan ko vankar fram i mörkret.

Soldat i uniform i vallokal

Soldater röstar i den återuppförda militärbasen i Senaki (foto: Torgny Hinnemo)

Dessförinnan har vi medan solen ännu gav värme hunnit besöka den ännu mindre skolan i Potskho. Ingen enda kommer för att rösta medan vi är där men det är ändå trångt i den lilla röstlokalen. De som får mingla därinne har ackrediterats som observatörer. Andra dröjer i korridoren när det nu samlats så många människor som man kan språkas med. Man frågar om även jag vill ha en knapp i västen. Fortsätt läsa

Tadzjikistans president mobbar kvinnlig utmanare för att vinna

Valfusket i det forna Sovjets nya diktaturer blir alltmer ogenerat. Det senaste exemplet är Tadzjikistan. Inför presidentvalet den 6 november har statstelevisionen, guvernörer, stadsdelsnämnder och rektorer drivit en katt- och råttalek med den främsta oppositionskandidaten Oinihol Bobonazarova som hindrat henne från att få ställa upp i valet.

Presidentkandidater kan i Tadzjikistan nomineras vid partikongresser av de partier som godkänts av statsmakten. Rätt att nominera har

Mansporträtt

Emomalii_Rahmon
(bildkälla: Wikipedia)

Kvinnoporträtt

Oinihol Bobonazarova (bildkälla: News.tj)

dessutom regionala parlamentariska församlingar, den fackliga centralorganisationen samt Tadzjikistans ungdomsförbund som leds av presidentens son. Efter nomineringen måste emellertid varje kandidat också inom högst 20 dagar samla ihop 210.000 namnunderskrifter vilket motsvarar fem procent av väljarna.

Bakom Bobonazarova står de två tunga oppositionspartierna, Socialdemokratiska partiet och Islamska förnyelsepartiet. Fem andra partier med mindre väljarstöd och därför ofarliga för president Emomalii Rahmon Fortsätt läsa

Gorbatjovs memoarer ett viktigt dokument om vår tid

Michail Gorbatjovs  senaste memoarbok som nu finns på svenska förtjänar att läsas av många. Det är en omfångsrik men lättläst berättelse om hur supermakten Sovjetunionen kapsejsade författad av den som själv stod vid rodret. Vad som hände vet vi sen tidigare i stora drag men Gorbatjov kompletterar ändå med några nya detaljer. Boken tecknar också en bakgrund som behövs för att förstå det som händer i Ryssland just nu.

Den ryska originaltiteln Naedine s soboj (Ensam med mig själv) får oss att förstå att det är en annan slags bok än dem han skrivit tidigare. Den är tillägnad hans hustru Raisa som gick bort 1999. I skildringen av hans karriär finns hon hela tiden med och någon gång kommer han till och med in på intima detaljer.

Porträtt av Michail Gorbatjov i hattI Som jag minns det som memoarerna fått heta på svenska (översättning Staffan Skott, Fri Tanke förlag, 545 sidor) ger Gorbatjov samtidigt personliga omdömen om hans företrädare Nikita Chrusjtjov,  Leonid Brezjnev och Jurij Andropov som inte är ointressanta. Att Chrusjtjov bröt med Stalinkulten har räknats honom till godo men vi vet också att han själv undertecknat många brutala befallningar under Stalin. Och i sina memoarer framstår Chrusjtjov knappast som en demokrat. Men Gorbatjov menar att Chrusjtjov skulle ha gått längre i sina reformer om han inte avsatts av sina närmsta inom partiet som tyckte att han gick för långt. Att Brezjnev blev hans efterträdare berodde på att flera medlemmar av kommunistpartiets ledning som eftertraktat posten som generalsekreterare uppfattade Brezjnev som svag och därför en möjlig kompromisskandidat. Men Brezjnev spelade sina kort väl och kunde ibland framstå som sympatisk även om han förde in landet i stagnation. Andropov försökte ta itu med korruptionen och stödde Gorbatjov men var Fortsätt läsa

Georgier berättar

Georgien, bergslandet öster om Svarta havet, fick tidigt del av det  kulturarv som hela Europa bär på. Det förmedlades av de pontiska greker som slog sig ner i deras land. Ännu för 25 år sen fanns det hundra tusen greker i Georgien. Redan på 300-talet blev också Georgien en av de första stater som antog kristendomen som statsreligion. För den nya religionens skull skapades ett alfabet som tidigt blev bärare av en georgisk litteratur.

Bokomslag "Goris fästning"En bergskedja snör dock av Georgien på mitten och den östra delen där huvudstaden Tbilisi ligger har under långa perioder varit vasall, om än en förhållandevis självständig sådan, under persiska härskare. Vid sidan av handel och diplomatiska missioner fanns också kulturella band österut.  Som hos övriga bergsfolk i Kaukasien har klaner varit en del av samhällsordningen och de har inte vittrat bort helt.

Georgierna strävade efter att till skydd mot muslimska grannar bli upptagna i kretsen av Europas kristna stater. Det hörsammades ironiskt nog genom att den ryske tsaren gav dem beskydd för att kort senare annektera deras land under 1800-talet. Därmed kom emellertid också de många georgiska kunga- och hertigdömena att för första gången på flera hundra år ingå i samma statsbildning. Det ledde till en period av nationellt sinnad lyrik av det romantiska slaget.

För Sovjetunionens ryssar kom Georgien att få en betydelse som liknade Italiens för svenskarna. Man åkte dit för att bada och i Ryssland hittar man georgiska restauranger lite varstans som pizzerior i Sverige.  På litteraturens område spelade fortfarande poeterna Fortsätt läsa

Centralasiatisk litteratur på svenska

Centralasien är en av de platser på jorden som man kan lära sig en hel del om utan att lämna hängmattan. Visserligen saknas viktiga delar av den centralasiatiska litteraturen som poesin på svenska. Långt fler centralasiater än svenskar kan både deklamera sina klassiker utantill och skriva poesi själva. I gengäld har de få böcker som översatts valts ut just därför att de lätt tar oss främlingar in i den värld där Centralasiens människor lever.

Staty

Tjingiz Ajtmatovs staty i Kirgizistans huvudstad Bisjkek (foto: Torgny Hinnemo)

I höst publiceras två romaner av den i dag 89-årige kazaken Äbdi-Jämil Nurpejisov på svenska. Därmed har åtminstone någon författare från var och en av de fem stater som tillsammans kallas för Centralasien fått svensk språkdräkt under det senaste halvseklet. Först ut var kirgizen Tjingiz Ajtmatov (1928-2008) vars böcker från 1960- och 1970-talen kom ut på svenska med några års fördröjning. Den under Sovjetperioden uppburne Nurpejisovs ”Blod och svett” som ges ut hos oss i höst i Bengt Samuelsons översättning är från samma period och förmedlar liksom Ajtmatov traditioner och de ofta hårda livsbetingelserna för stäppernas och bergens nomader. Dessutom utges en av Nurpejisovs senare böcker,  ”Den yttersta plikten” från  2000 som handlar om katastrofen  för människorna längs Aralsjön när den torrlades. Fortsätt läsa

Högt spel av Putin

För 20 år sen hade jag den ryska statens nycklar i min hand.

Vid den tidpunkten brukade man i Ryssland inte ställa människor som avslöjat korruption inför rätta. Allra minst som nu två jurister som den för fyra år sen ihjälslagne Magnitskij,  vars fall avslutades i förra veckan, och Navalnyj som häromdagen dömdes till fem års fängelse. Tvärtom, för 20 år sen var öppenheten i Ryssland  ibland nästan rörande.

Den sommaren avslutade jag min stationering som Svenska Dagbladets korrespondent i Moskva. Under resan hem övernattade jag i estländska Narva där jag från hotellfönstret fortfarande kunde se Ryssland på andra sidan gränsfloden. På den tiden var det vanligt att backspeglar, dekaler och annat stals från utländska bilar så hotellet sa att jag kunde få parkera i ryska konsulatets garage.

Montage av två par som omfamnar varandra

Famntag av Rysslands två främsta politiska konkurrenter just nu. T v ger Aleksej Navalnyj hustrun en kram efter att tillfälligt ha släppts ur häktet dagen efter domen. T h försöker Putin nå runt Gérard Depardieu som fått ryskt medborgarskap för att slippa franska skatter. (källa: pic.twitter.com/qEI72PUEyY)

Nästa dag när jag skulle köra vidare var en helgdag. Hotellets receptionist gav mig nyckeln till Rysslands konsulat och förklarade hur jag skulle göra. Garagedörren låstes inifrån så jag måste gå in genom konsulatets huvudingång och passera mellan skrivorden bort till källartrappan. När jag kört ut bilen på gatan låste jag garagedörrarna från insidan och passerade på vägen ut på nytt skrivborden där det låg diverse blanketter och stämplar. Fortsätt läsa

Kalabalik nära Bender

Ett spöke ur den ryska historien har sedan i mars varit ett ärende för säkerhetstjänst, kriminalpolis och åklagare i Moldova: Kosacker!

Det började med att några män i södra delen av landet bad att få registrera sin kosackförening hos justitieministeriet. I Moldova liksom i många andra forna Sovjetrepubliker brukar nämligen föreningar av alla slag upptas i statens rullor. Faktiskt hade två kosackföreningar redan tidigare registrerats av lokala myndigheter på annat håll.

Kostymklädd man med foton i händerna

Vasilij Nejkovtjen med bilder på kosacken Daniil Nejkovtjen och hans kollegor (foto: Torgny Hinnemo)

Att det blev kalabalik när en tredje förening ville registrera sig berodde förmodligen delvis på att den finns just i Gagauzien. Gagauzerna är ett turkisktalande folk som liksom rumäner och ryssar av tradition varit ortodoxt kristna. Som ursprungsfolk har gagauzerna, delvis efter internationella påtryckningar, fått en viss autonomi inom den moldoviska staten. Men det väckte också uppmärksamhet att atamanen  (kosackhövdingen) av Simbirsk  i sällskap med sin biskop kom på besök från Ryssland. (Simbirsk var namnet på en rysk stad ännu när Sovjetunionens förste ledare Vladimir Lenin föddes där. Efter hans död döptes den om till Uljanovsk eftersom Lenins riktiga efternamn var Uljanov). Den ryske atamanen och biskopen invigde den gagauziske lokalpolitikern Ivan Mardar som ataman för de gagauziska kosackerna  och utnämnde honom dessutom till rysk kosackgeneral.

– Äsch, säger de gagauziska kosackernas talesman Vasilij Nejkovtjen, som är bulgar och inte gagauz, när vi har slagit oss ner på ett kafé i Gagauziens lilla huvudstad Komrat. Den ligger åtta mil sydväst om Bender där Karl XII umgicks med kosacken Mazepa. Fortsätt läsa

Tro på Ryssland?

Vi kan inte lita på Ryssland. Under de senaste månaderna har vi nåtts av ett flöde av nyheter om att människor där har hånats och trakasserats  av de högsta politiska institutionerna och även dömts för vad som hos oss betraktas som helt normala medborgerliga beteenden. Till dessa beteenden har hört att öppet diskutera hur man ska få samhället att följa sina lagar, exempelvis genom att inte befrämja korruption.

Det som händer nu i Ryssland innebär inte bara en kränkning av många ryska medborgares mänskliga rättigheter. Det påverkar också våra möjligheter att samarbeta med Ryssland på en rad områden, exempelvis inom ekonomi och handel.

Kostymklädd man vid mikrofon

Vid gränsen till det autonoma Gagauzien står regionens flagga sida vid sida med den moldoviska (foto: Torgny Hinnemo)

Ett av de namn som nyligen figurerat i nyhetsfloden är Sergej Gurjev. Som bland annat rektor för New Economic School i Moskva har han varit en person som ansvariga för Rysslands ekonomiska politik, inklusive premiärminister Medvedev har lyssnat på. Men hans integritet har retat kretsen kring Putin så att han inför de hot som nu många utsätts för har valt att lämna landet.

Redan efter Putins första period som president 2000-2004 gjorde han en klarsynt prognos om vad som komma skulle. I korthet såg den ut så här: Att det gått bra för Ryssland i början av 2000-talet berodde inte bara på att man haft tur med oljepriset. Putin hade Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng