När fartyget som jag väntade på fördröjdes på redden utanför Constanta insåg jag att det fanns tid att förverkliga en gammal dröm. På svartvit TV:s tid hade jag sett en dokumentär om Donaudeltat. Jag har för mig att speakerrösten var Lasse Holmqvists. Nu satt jag bara ett tiotal mil söder om deltat och hade plötsligt fått ett par lediga dagar.

Vattendrag omgivet av vass

Donaudeltat vid Sulina (foto: Torgny Hinnemo)

Jag berättade om TV-dokumentären för mannen som skjutsade mig upp till Tulcea. Han hade nyss nämnt att han överlever på småskalig smuggling av cigaretter. Han kastade en misstrogen blick åt mitt håll när jag berättade om det paradis som beskrevs i filmen. När var det, frågade han. På 60-talet, svarade jag. Aha, ja då hade Ceaușescu bara börjat, ja då fanns det ännu inte många människor där, sa han.

Under Ceaușescus tid torrlades delar av deltat, några kanaler fördjupades för att underlätta för större fartyg att ta sig in i Donau och kaveldun skördades för industriellt bruk. I dag restaureras skadorna på ekosystemet delvis med medel från EU. Deltat vid Donaus mynning är Europas näst största och trots allt bättre bevarat än Volgas som är störst. Fortsätt läsa