TaggAkbar Turajonzoda

Tadzjikistans president mobbar kvinnlig utmanare för att vinna

Valfusket i det forna Sovjets nya diktaturer blir alltmer ogenerat. Det senaste exemplet är Tadzjikistan. Inför presidentvalet den 6 november har statstelevisionen, guvernörer, stadsdelsnämnder och rektorer drivit en katt- och råttalek med den främsta oppositionskandidaten Oinihol Bobonazarova som hindrat henne från att få ställa upp i valet.

Presidentkandidater kan i Tadzjikistan nomineras vid partikongresser av de partier som godkänts av statsmakten. Rätt att nominera har

Mansporträtt

Emomalii_Rahmon
(bildkälla: Wikipedia)

Kvinnoporträtt

Oinihol Bobonazarova (bildkälla: News.tj)

dessutom regionala parlamentariska församlingar, den fackliga centralorganisationen samt Tadzjikistans ungdomsförbund som leds av presidentens son. Efter nomineringen måste emellertid varje kandidat också inom högst 20 dagar samla ihop 210.000 namnunderskrifter vilket motsvarar fem procent av väljarna.

Bakom Bobonazarova står de två tunga oppositionspartierna, Socialdemokratiska partiet och Islamska förnyelsepartiet. Fem andra partier med mindre väljarstöd och därför ofarliga för president Emomalii Rahmon Fortsätt läsa

Hur Tjetjenien fick sina presidenter

För ett par år sen satt jag hos Akbar Turajonzoda på hans kontor i en bomullsfabrik i Vahdat tre mil öster om Tadzjikistans huvudstad.

Under de sista Sovjetåren var Turajonzoda landets officielle andlige ledare. Efter inbördeskriget, i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, var han förste vice premiärminister i försoningsregeringen. “Ingen kan nationalekonomi bättre än han, det är bara synd att han ska vara så förskräckligt religiös”, sa mig en gång en av hans politiska motståndare. Bland troende är han en aktad man.

Kostymklädd man bakom skrivbord

Ahmad Kadyrov (bildkälla Wikipedia)

Under halvannan timme talade Turajonzoda mest om sitt lands öden.  När det började bli dags att runda av frågade jag emellertid också om den tid då han undervisade vid den teologiska fakulteten i Tasjkent på 1980-talet. Då fanns även Ahmad Kadyrov där. Kadyrov stred  senare, i mitten av 1990-talet,  mot Ryssland  och blev också högste mufti i Tjetjenien. Senare bytte han sida och samarbetade med Moskva.

“Vi var samtidigt i Tasjkent bara under sju månader. Vi kom bra överens”, mindes Turajonzoda.  Men sen blev han tyst och kom inte på något mer. Just som jag skulle byta samtalsämne avbröt han mig. Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng