Tagglitteratur

Georgier berättar

Georgien, bergslandet öster om Svarta havet, fick tidigt del av det  kulturarv som hela Europa bär på. Det förmedlades av de pontiska greker som slog sig ner i deras land. Ännu för 25 år sen fanns det hundra tusen greker i Georgien. Redan på 300-talet blev också Georgien en av de första stater som antog kristendomen som statsreligion. För den nya religionens skull skapades ett alfabet som tidigt blev bärare av en georgisk litteratur.

Bokomslag "Goris fästning"En bergskedja snör dock av Georgien på mitten och den östra delen där huvudstaden Tbilisi ligger har under långa perioder varit vasall, om än en förhållandevis självständig sådan, under persiska härskare. Vid sidan av handel och diplomatiska missioner fanns också kulturella band österut.  Som hos övriga bergsfolk i Kaukasien har klaner varit en del av samhällsordningen och de har inte vittrat bort helt.

Georgierna strävade efter att till skydd mot muslimska grannar bli upptagna i kretsen av Europas kristna stater. Det hörsammades ironiskt nog genom att den ryske tsaren gav dem beskydd för att kort senare annektera deras land under 1800-talet. Därmed kom emellertid också de många georgiska kunga- och hertigdömena att för första gången på flera hundra år ingå i samma statsbildning. Det ledde till en period av nationellt sinnad lyrik av det romantiska slaget.

För Sovjetunionens ryssar kom Georgien att få en betydelse som liknade Italiens för svenskarna. Man åkte dit för att bada och i Ryssland hittar man georgiska restauranger lite varstans som pizzerior i Sverige.  På litteraturens område spelade fortfarande poeterna Fortsätt läsa

Centralasiatisk litteratur på svenska

Centralasien är en av de platser på jorden som man kan lära sig en hel del om utan att lämna hängmattan. Visserligen saknas viktiga delar av den centralasiatiska litteraturen som poesin på svenska. Långt fler centralasiater än svenskar kan både deklamera sina klassiker utantill och skriva poesi själva. I gengäld har de få böcker som översatts valts ut just därför att de lätt tar oss främlingar in i den värld där Centralasiens människor lever.

Staty

Tjingiz Ajtmatovs staty i Kirgizistans huvudstad Bisjkek (foto: Torgny Hinnemo)

I höst publiceras två romaner av den i dag 89-årige kazaken Äbdi-Jämil Nurpejisov på svenska. Därmed har åtminstone någon författare från var och en av de fem stater som tillsammans kallas för Centralasien fått svensk språkdräkt under det senaste halvseklet. Först ut var kirgizen Tjingiz Ajtmatov (1928-2008) vars böcker från 1960- och 1970-talen kom ut på svenska med några års fördröjning. Den under Sovjetperioden uppburne Nurpejisovs “Blod och svett” som ges ut hos oss i höst i Bengt Samuelsons översättning är från samma period och förmedlar liksom Ajtmatov traditioner och de ofta hårda livsbetingelserna för stäppernas och bergens nomader. Dessutom utges en av Nurpejisovs senare böcker,  “Den yttersta plikten” från  2000 som handlar om katastrofen  för människorna längs Aralsjön när den torrlades. Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng