Om internationaliseringen av konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan

När jag gjorde värnplikten fanns ännu ingen motorväg hela sträckan mellan Linköping och Stockholm. Det tog tre timmar med bil. Kompisen som vi fick lifta med under permissioner tog alltid en fikapaus på Stavsjö värdshus. På lördagseftermiddagar trängdes här både långtradarchaufförer, veckopendlare och turister.

1994 hamnade värdshuset, som betjänat resenärer sedan 1700-talet, en dryg kilometer från den nya riksleden när motorvägen mellan Nyköping och Norrköping öppnades. I dag har ruljangsen tagits över av en ny krog som skymtar på en klippaovanför dagens E4. Det gamla värdshuset hankar sig fram som konferensanläggning medan macken intill fick stänga.

Mitten av 1990-talet var också den tid då de kommersiella databaserna fick sitt stora genombrott i Sverige. Abonnenter på de nya tjänsterna kunde få dagliga uppdateringar om allt som nämndes om exempelvis en viss ort i riksdagens protokoll eller medierna. Försäljarna av databastjänster spred berättelsen om Stavsjö värdshus över hela landet. Budskapet var att inget företag har råd att inte prenumerera på information om det som avhandlas om deras bygd. Ifall ägarna av Stavsjö värdshus tidigt fått upp ögonen för E4:s kommande sträckning hade man kanske hunnit köpa en tomt intill och intressera planerarna för en avfart dit.

Det som fick mig att tänka på Stavsjö är hur Höga Karabach här i Sverige diskuteras i ett större säkerhetsperspektiv efter att Azerbajdzjan tog militär kontroll över regionen i september. Fortsätt läsa