KategoriRyssland

Bokslut över Sovjetunionen

Sovjetstaten föddes för hundra år sedan och upplöstes sjuttiofem år senare.
I dag har alla stater som trädde i dess ställe utom Kazakstan bytt ledare minst en gång. Därmed kan vi identifiera en ny politisk kultur som förmodligen kommer att bli bestående under en längre tid framöver.
I flera av de nya staterna används den politiska makten för att med stor hänsynslöshet ta över de mest värdefulla företagen medan samhällsekonomin som helhet försummas.

Gulnara Karimovas omsusade affärer med TeliaSonera var inget undantag. Uzbekistans myndigheter har utnyttjats för affärer av många inom landets elit (foto: Moda.Ru)

Det här året inleddes med 25-årsdagen av Sovjetunionens upplösning och snart infaller hundraårsdagen av oktoberrevolutionen. Under det gångna kvartsseklet har omvärldens intresse fångats av händelser som kriget i Donbass och enskilda personer som Rysslands Vladimir Putin och Ukrainas korrupte president Viktor Janukovitj. Ett annat exempel är den uzbekiska presidentdottern Gulnara Karimova som medan hon var diplomat och sångerska blåste TeliaSonera på miljardbelopp. Nu har det publicerats ett par lättfattliga översikter som gör det omöjligt att blunda för korruptionens centrala roll för politiken i det forna Sovjet och hur institutioner i våra egna samhällen håller den vid liv.

En är den ryske journalisten Michail Zygars uppmärksammade bok Männen i Kreml som porträtterar spelarna om makten i Ryssland. En annan – vars titel kanske inte lika självklart lockar svenska läsare –  är A Dance With The Cobra – Confronting Grand Corruption in Uzbekistan författad av tre brittiska forskare inom kriminologi, juridik och säkerhetspolitik. Fortsätt läsa

Rysslands historia i skuggan av 1917

Hade Sovjetunionen en tydlig början och ett slut?

Om vi svarar ja eller nej på frågan öppnar det två olika perspektiv. Båda behövs om vi ska kunna förstå såväl historien som det som händer i dag i Ryssland och dess grannstater.

Överst en originalbild från 1919 när tvåårsdagen av oktoberevolutionen firades på Röda torget i Moskva.
Nederst en retuscherad version av samma bild efter Stalins utrensningar.

Vi kan betrakta det som hände i Petrograd för precis hundra år sen som en början, det vill säga ett distinkt skifte till ett nytt system. 1917 övertogs den politiska makten i Ryssland av människor som inte tillhört det gamla etablissemanget och som företrädde en ideologi med rötter bland tysk-brittiska filosofer. För att frigöra sig från tidigare föreställningar om samhället bytte de namn på mycket: Ryssland blev Sovjetunionen, städer och gator som varit uppkallade efter tsarer och deras närstående och allierade fick i stället namn efter nya politiska förebilder, regeringsmedlemmar kallades för folkkommissarier och poliser för milismän.

Mot den bakgrunden vårdade sovjetmakten myterna från 1917 med vad som inom sociologin kallas intrycksstyrning där bilden av landsfadern Lenin kom att spela en nyckelroll. Genom sin förmåga att formulera en ideologi och att göra taktiska bedömningar under det turbulenta revolutionsåret vann han en auktoritet bland Fortsätt läsa

Vårdslös historieskrivning hot mot Krimtatarer

Rysslandsdebatten handlade redan under Sovjettiden både om vårt eget försvar och om att vi själva måste anstränga oss att förstå grannlandets intressen. En komplikation var naturligtvis att en diktaturregim i många avseenden inte företräder medborgarnas vilja.

Många ryssar känner starka band till Krim efter att ha semestrat där under Sovjetåren. (foto: Torgny Hinnemo)

Många ryssar känner starka band till Krim efter att ha semestrat där under Sovjetåren. (foto: Torgny Hinnemo)

När den siste Sovjetledaren Michail Gorbatjov hävde censuren under slutet av 1980- och början av 1990-talet blev denna vilja – eller snarare en mångfald av viljor – synlig. En del av dem kom till uttryck i politiken hos de femton nya stater som ersatte Sovjetunionen från början av 1992. De unga staterna hade ofta olika uppfattningar om historien.

Till det som vi då mest självklart kunde bidra med var att reda ut och sprida kunskap om denna regions historia. Själva behövde vi kunskapen för att fatta rationella beslut. Men seriösa historiker i de forna Sovjetrepublikerna sökte också ofta stöd och uppmuntran från omvärlden för att höja sin prestige inför populistiska historieamatörer i sina egna länder. Under mina resor, särskilt i de asiatiska delarna av de nya staterna, har studenter ofta bett mig om tips om historieböcker om deras egna länder. De litar inte på sina egna läroböcker. Fortsätt läsa

Kunskap är lika viktig som vårt försvar

Som gammal tidningsjournalist snabbläser jag sen många år ett par tidningar till morgonkaffet. I artiklar om länder som Frankrike, Tyskland, Polen, Ungern, Grekland och till och med Egypten känner jag igen mig även när det var ett tag sen de förekom i spalterna. De innehåller namn på politiker eller partier som jag läst om tidigare. Namnen fungerar som krokar för minnet där jag kan sortera informationen. På en hänger allt jag läst om partiet Syriza och på en annan om Pasok. Så skapas en minnestråd, om än diffus, genom historien som styr min förståelse av det som händer i dag.

SvTnyheter_24062014Ukraina är en av Europas största stater. Landet ligger lika nära oss som Ungern och närmre än Grekland och Egypten. Bara två gånger har svenska medier gett oss något därifrån att hänga upp på våra minneskrokar. Det hände när den orangea revolutionen redan nått sin kulmen i slutet av 2004. Det hände när protester bröt ut på Majdan igen i slutet av 2013 men den här gången har bevakningen pågått sedan dess. Fast vi har inte läst om Ukrainas historia i skolan. Därför har det tagit tid för många i omvärlden att se en linje och förstå logiken i det som händer i Ukraina nu och Rysslands roll.

Inte sällan har vår brist på kunskap om långsiktiga processer ersatts av en from förhoppning om att kriget i Donbass handlar om en tillfällig fnurra på tråden. Några dagar av minskad militär aktivitet har tolkats som att Vladimir Putin nått en gräns och varit beredd att börja förhandla om en solid fred. Fortsätt läsa

Rysk historiker utmanar den officiella bilden av en landsförrädare

gäst Elisabeth Hedborg

Troligen är det bara i Ryssland, som en doktorsavhandling i krigshistoria kan leda till tumult både på Internet och i åhörarsalen. När den ryske historikern Kirill Alexandrov den 1 mars lade fram sin avhandling om den sovjetiske generalen Andrej Vlasov och hans officerskår, fanns det inte en ledig plats på Vetenskapsakademiens Institut för historia i St Petersburg. Publiken, bestående av unga och gamla, professorer och studenter, stod och satt i långa köer ända ut i korridorerna.

Forskningen var fri när Kirill Alexandrov börjde för 30 år sen. Nu görs försök att stoppa hans avhandling som nyanserar bilden av en kontroversiell sovjetisk general.

Forskningen var fri när Kirill  Alexandrov började för 30 år sen. Nu görs försök att stoppa hans avhandling som nyanserar bilden av en kontroversiell sovjetisk general.

– Något liknande har jag aldrig upplevt under de 40 år, som jag har arbetat här, säger institutets chef Nikolaj Smirnov.

Redan innan avhandlingen presenterades hade dess innehåll diskuterats och nagelfarits av högljudda kritiker. Nikolaj Smirnov berättar att han under flera veckor blivit utsatt för hotfulla telefonsamtal ”både uppifrån, nerifrån och från sidan” med varningar om vad som skulle hända om han släppte fram Alexandrovs avhandling. Fortsätt läsa

Ryssland påminns om sin koloniala historia

För precis hundra år sen flydde en halv miljon kirgizer och kazaker undan den ryska kolonialmakten till Kina och Afghanistan. Mellan hundra- och tvåhundratusen förlorade livet. När Kirgizistan nu gjort 2016 till ett minnesår över Urkun (Resningen) sker det i skuggan av Rysslands krigföring i östra Ukraina och annekteringen av Krim. När en välkänd kirgizisk politiker i slutet av förra året talade om folkmord och tyckte att en offentlig rysk ursäkt vore läglig kallade den ryska ambassadens representant det för hets mot folkgrupp.

Kirgiziska fångar i kedjor väntar på transport

Kirgiziska fångar i kedjor väntar på transport

Rysslands koloniala expansion genomfördes liksom de västeuropeiska stormakternas med brutala metoder. Det talades dock tyst om saken under Sovjetperioden eftersom de nya makthavarna inte hade en tanke på att avstå de erövrade territorierna Fortsätt läsa

Tjetjenien kastar sin skugga också över Ukrainakriget

Något slut på kriget i Ukraina är inte i sikte, däremot möjligen en nedtrappning av de direkta ryska militära insatserna. Av en färsk rapport från FN framgår att målinriktade militära operationer ersatts med vettvilliga beskjutningar som skördat ett ökat antal civila offer. Efter en intern maktkamp i Donetsk har Denis Pusjilin återtagit posten som ledare för separatistregimen som han ledde också för ett år sen. Vid ett fyllnadsval till Ukrainas parlament 2013 erhöll Pusjilin 0,08 procent av rösterna. Med så svag förankring på hemmaplan behöver han vara lyhörd för Moskva för att kunna hålla sig kvar vid makten.

Ukrainakrisen gör skäl för namnet såtillvida att den inleddes i Ukraina som också drabbats hårdast. Mer än 8 000 människor har dött, en dryg miljon blivit internflyktingar och lika många har med olika status sökt sig till Ryssland eller länder i väst.

Så snart kriget bröt ut i östra Ukraina förra våren ökade andelen invånare i Ryssland som anser att det är lugnt i Dagestan och Tjetjenien till cirka 50 procent.

Så snart kriget bröt ut i östra Ukraina förra våren ökade andelen invånare i Ryssland som anser att det är lugnt i Dagestan och Tjetjenien till cirka 50 procent.

Sedan länge ses krisen också som ett hot i vårt närområde. Det är fullt naturligt att vår oro får oss att se i första hand det som utspelas här och i nutid. Men för att förstå konflikten måste vi vidga perspektivet i både tid och rum. Ukraina är viktigt för Ryssland men ska man peka ut en enda konflikt som mer än någon annan format rysk in- och utrikespolitik så är det Tjetjenien och Dagestan. Fortsätt läsa

Tre diagram som förklarar Ryssland

I få länder skulle man komma på idén att jämt och ständigt fråga sina medborgare om de tycker att det är bra att deras stat är självständig. Antingen därför att ingen ifrågasätter saken eller därför att frågan skulle hota statens stabilitet.

I Ukraina har frågan ställts ofta i sociologiska undersökningar från 1992 och fram till i dag. Den har ställts av forskare som velat följa hur människors sätt att se på samhället successivt förändrats efter upplösningen av Sovjetunionen.

Vinjett diagramSvar på en enstaka enkätfråga används ibland amatörmässigt som tillhygge i en debatt. Ställer man ett svar vid sidan av svar på andra frågor blir bilden motsägelsefull. Det krävs eftertanke för att förstå vilka värderingar som kan ligga till grund för svar som till synes spretar åt olika håll.

Ett exempel är en stor intervjuundersökning som Fortsätt läsa

Putins hybridsanningar

Det senaste årets ryska uppträdande på Krim och i östra Ukraina kallas ibland hybridkrigföring. I analogi med det skulle Putins direktsända svar på det ryska folkets frågor i TV i torsdags kunna beskrivas som hybridsanningar.

Den årliga tillställningen, som numera håller på i fyra timmar, påminner om sultanens konseljer som de beskrivs i sagornas Tusen och en natt. Folk av alla slag strömmar till för att framföra sina ärenden. För att få tala vid sultanen måste man först lämna in en böneskrift som granskades av hans underställda. Storvisiren tyckte inte att man behövde släppa fram ”krångliga gamla fruntimmer” som klagade över småsaker. Å andra sidan kunde sultanen mycket väl hjälpa en enkel människa som råkat i olycka med ett råd eller en allmosa. I år hade mer än tre miljoner ryssar bett om att få några av sin presidents dyrbara minuter via videolänk.

Artilleribeskjutning från Gukovo

På den här videon från mitten av juli förra året ser man hur ryskt artilleri i Gukovo skjuter mot ukrainska ställningar nära Luhansk. (Källa: https://www.youtube.com/watch?v=L-mo_wGD0JU)

De som kom till tals ute i landet och i några få fall bjudits in direkt till studion uttryckte sig någon gång devot men berättade ännu oftare osminkat om vardagens prövningar. En pensionatsvärdinna från staden Gukovo alldeles intill ukrainska gränsen (se videon här intill) undrade oroligt om det finns risk för militära angrepp från Ukraina.

I blandningen av djup uppriktighet och förvrängning av verkligheten gick det inte alltid att avgöra gränsen mellan när Putin gav uttryck för vad han faktiskt tänker och när svaret var en fasad mot en besvärlig fråga. Just här finns den stora risken Fortsätt läsa

Vad betyder avrättningen av Boris Nemtsov?

I närvaro av beväpnade ryska soldater utlyste Krims landstingsfullmäktige den 27 februari förra året en folkomröstning om anslutning till Ryssland. Minst 51 av de 61 ledamöterna skulle ha behövt vara på plats för att ha rätt att fatta beslut. Men några av de deputerade vars namn står i protokollet har berättat för medier att de inte var där. Antalet närvarande var uppenbart mindre.

Länge har försvarsutskottet i den ryska duman diskuterat att årsdagen borde firas på något sätt. I mitten av förra veckan bestämde president Putin att de som ska firas är de som egentligen genomförde annekteringen av Krim. Den 27 februari utlystes som en årlig återkommande högtidsdag för de väpnade styrkorna för specialoperationer.

Boris Nemtsov (foto Dhārmikatva. Källa: Wikipedia)

Boris Nemtsov (foto Dhārmikatva. Källa: Wikipedia)

På kvällen just den dagen påminde Boris Nemtsov i en lång direktsänd intervju hos radiostationen Echo Moskvy om hur det egentligen hade gått till. Han berättade också om det som de stora statskontrollerade medierna förtigit, att reguljära ryska soldater stupat i Ukraina. Och han ställde Rysslands kostnader i kriget i relation till andra skriande behov i samhället, exempelvis inom den sociala sfären.

Sannolikheten att vi kommer att få reda på vem som mördade Boris Nemtsov är liten. Antalet ouppklarade mord och andra våldshandlingar mot människor som ifrågasatt militära aktiviteter i Tjetjenien och nu i Ukraina är stort. Just därför vet vi emellertid något om var de skyldiga finns. Om de som styr landet bekymrat sig hade de flera gånger bytt ut ansvariga på olika nivåer inom rättssystemet. Att så inte har skett innebär landets ledare på ett eller annat sätt är beroende av eller skyddar de skyldiga. Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng