KategoriKultur

Georgier berättar

Georgien, bergslandet öster om Svarta havet, fick tidigt del av det  kulturarv som hela Europa bär på. Det förmedlades av de pontiska greker som slog sig ner i deras land. Ännu för 25 år sen fanns det hundra tusen greker i Georgien. Redan på 300-talet blev också Georgien en av de första stater som antog kristendomen som statsreligion. För den nya religionens skull skapades ett alfabet som tidigt blev bärare av en georgisk litteratur.

Goris_fastningEn bergskedja snör dock av Georgien på mitten och den östra delen där huvudstaden Tbilisi ligger har under långa perioder varit vasall, om än en förhållandevis självständig sådan, under persiska härskare. Vid sidan av handel och diplomatiska missioner fanns också kulturella band österut.  Som hos övriga bergsfolk i Kaukasien har klaner varit en del av samhällsordningen och de har inte vittrat bort helt.

Georgierna strävade efter att till skydd mot muslimska grannar bli upptagna i kretsen av Europas kristna stater. Det hörsammades ironiskt nog genom att den ryske tsaren gav dem beskydd för att kort senare annektera deras land under 1800-talet. Därmed kom emellertid också de många georgiska kunga- och hertigdömena att för första gången på flera hundra år ingå i samma statsbildning. Det ledde till en period av nationellt sinnad lyrik av det romantiska slaget.

För Sovjetunionens ryssar kom Georgien att få en betydelse som liknade Italiens för svenskarna. Man åkte dit för att bada och i Ryssland hittar man georgiska restauranger lite varstans som pizzerior i Sverige.  På litteraturens område spelade fortfarande poeterna Fortsätt läsa

Centralasiatisk litteratur på svenska

Centralasien är en av de platser på jorden som man kan lära sig en hel del om utan att lämna hängmattan. Visserligen saknas viktiga delar av den centralasiatiska litteraturen som poesin på svenska. Långt fler centralasiater än svenskar kan både deklamera sina klassiker utantill och skriva poesi själva. I gengäld har de få böcker som översatts valts ut just därför att de lätt tar oss främlingar in i den värld där Centralasiens människor lever.

Tjingiz Aitmatovs staty

Tjingiz Ajtmatovs staty i Kirgizistans huvudstad Bisjkek (foto: Torgny Hinnemo)

I höst publiceras två romaner av den i dag 89-årige kazaken Äbdi-Jämil Nurpejisov på svenska. Därmed har åtminstone någon författare från var och en av de fem stater som tillsammans kallas för Centralasien fått svensk språkdräkt under det senaste halvseklet. Först ut var kirgizen Tjingiz Ajtmatov (1928-2008) vars böcker från 1960- och 1970-talen kom ut på svenska med några års fördröjning. Den under Sovjetperioden uppburne Nurpejisovs ”Blod och svett” som ges ut hos oss i höst i Bengt Samuelsons översättning är från samma period och förmedlar liksom Ajtmatov traditioner och de ofta hårda livsbetingelserna för stäppernas och bergens nomader. Dessutom utges en av Nurpejisovs senare böcker,  ”Den yttersta plikten” från  2000 som handlar om katastrofen  för människorna längs Aralsjön när den torrlades. Fortsätt läsa

Den goda Homo Sovieticus

Det bästa med den finske regissören Rauni Mollbergs film Rätt bra för att vara människa är titeln. Den handlar om 1920-talets Finland men sentensen har ofta kommit för mig vid möten med människor i Sovjetunionen eller de nya stater som ersatt den. Nyligen mötte jag i Moldovas näst största stad Bălți (uttalas ungefär Bältsi) en man som vill bygga ett äreminne över Sovjetmänniskan.

” Mitt monument får absolut inte uppfattas som en politisk handling”, säger Moisej Milgram när han visar mig sina skisser. ”Inom Sovjetunionens gränser uppstod ett folk med sina egna kännetecken. Själv är jag en jude som inte kan mitt eget språk men jag tillhörde tillsammans med de många andra nationaliteterna också det stora sovjetiska folket.”

Moisej Milgrams vision av Sovjetmänniskan Vysotskij

Han menar att det över hela det forna Sovjet finns en mängd utomordentliga människor som i dag inte kan göra sig hörda också därför att de inte längre kan korsbefrukta varandras idéer. Tillsammans utgör de dock en viktig brygga till nästa generation. Bara genom att inte ignorera dem som arbetar med kultur kan de forna Sovjetrepublikerna utvecklas.

”Vi kan inte med säkerhet säga att det inte har fötts någon Mozart i Bălți. Kulturen avspeglar de utvecklingsmöjligheter som finns i hela det omgivande samhället. Men man måste också lära sig att göra sig själv intressant för andra.” Fortsätt läsa

Centralasien finns redan i Sverige

Det är ute att anse att Långbortistan ligger bortom Sveriges horisont.

I slutet av april presenterade tidskriften Science en dansk-svensk studie av DNA som tyder på en stor invandringsvåg till norra från södra Europa ett par tusen år före vår tideräknings början. Immigranterna förde med sig konsten att bruka jorden medan urinvånarna i norr försörjt sig som jägare.

Från vänster Ulug Beg, Ibn Sina och al-Khwarizmi

Från vänster Ulug Beg, Ibn Sina och al-Khwarizmi

De flesta av oss bär på både urinvånarnas och invandrarnas gener, om än i olika omfattning. Det här ger ytterligare en dimension åt den förvirrade ideologin bakom Breiviks illdåd. Med vilken rätt kan någon enda skandinav hävda att han representerar en hotad ursprungskultur? Migration har varit en del av det naturliga beteendet under hela mänsklighetens historia. Fortsätt läsa

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor. mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng