Bland den senaste veckans nyheter från Moldova är det en som sticker i ögonen. Enligt en FN-sponsrad vetenskaplig rapport har människorna där blivit lite lyckligare under det senaste året. Faktiskt tillhör landet den tredjedel som är lyckligast på jorden.
Uppgiften, som stått att läsa i lokala medier, verkar svår att tro på när den dyker upp bland alla andra rubriker. En berättar om en inhemsk rapport som visar att moldovierna ser alltmer pessimistiskt på tillvaron. 85 procent av befolkningen anser sig vara fattig och tre fjärdedelar att utvecklingen i landet går åt fel håll i det mesta.
Andra artiklar gör det lätt att förstå pessimismen. Den politiska makten kontrolleras – delvis genom manipulation – av oligarker liksom i grannlandet Ukraina. Eftersom de ukrainska oligarkerna spelade under täcket med Ryssland såg många ukrainare EU som en räddare. Moldovas oligarker söker däremot stöd från EU. Därför har nu opinionen svängt så att en majoritet av befolkningen stöder ett tullsamarbete med Ryssland i stället för EU.
Dessutom är premiärministerns CV under utredning. Det misstänks att hans betyg redan på gymnasienivå är en förfalskning. Till det kommer att man försöker klargöra vad som hänt med den miljard dollar som hastigt försvann ur landets tre största banker – naturligtvis kontrollerade av affärsmän med politiska kontakter – i slutet av förra året.
Moldovisk lycka (foto: Torgny Hinnemo)
Men låt oss börja med den positiva nyheten. När World Happiness Report publicerades för tredje året hade Moldova klättrat upp från plats 53 till 52 bland totalt 158 länder. Rapporten bygger på ett index med sex komponenter: pengar (förstås), socialt stöd (att ha någon att vända sig till), hälsa, möjlighet att själv få fatta livsavgörande beslut, generositet (som mäts i hur ofta folk skänker bistånd till andra) och oro för korruption.
Längst ner på listan hamnar de länder i Afrika som är drabbade av omfattande våld liksom Syrien och Afghanistan. Att schweizarna är lyckligast kan förklaras med att alla sex indikatorerna pekar åt rätt håll liksom i världens åttonde lyckligaste land, Sverige. Pengar är inte allt framgår av Uzbekistans plats 44. På listor över demokratiutveckling hamnar Uzbekistan långt ner men lyckoexperterna menar att detta till viss del vägs upp av de starka sociala nätverken, inte minst det stöd som de flesta kan räkna med från sina släktingar.
Invånarna i Europas fattigaste stat Moldova hamnar högre på lyckolistan än de rikare grannarna Ukraina och Rumänien liksom Ryssland. Framförallt är moldovierna trots sin fattigdom mera villiga att dela med sig än andra (ska man tro undersökningen är Ryssland ett av världens snålaste länder). Men i Moldova tror man sig också råda över sina egna liv i större utsträckning än i det angränsande Ukraina.
Vlad Filat (i gröna jackan t.h.), affärsman och ledare för regeringspartiet PLDM, under valkampanjen i november (foto: Torgny Hinnemo)
Så till orosmolnen: Efter höstens parlamentsval sitter de två oligarkkontrollerade partierna liberaldemokraterna (PLDM) och demokraterna (PDM) kvar i regeringen. Mycket talar för att oppositionen skulle ha fått ännu fler mandat om valet genomförts korrekt. Sedan en tredje koalitionspartner hoppat av blev PLDM och PDM för att kunna styra vidare som minoritetsregering tvungna att söka stöd från kommunisterna. Efter en kraftig förlust i parlamentsvalet är kommunisterna nu bara det näst största oppositionspartiet. Det pris som PLDM och PDM betalade för att behålla regeringsmakten var att utse en premiärminister med band till kommunistpartiets ordförandes familj. Den nye regeringschefen, Chiril Gaburici, har tidigare varit VD för TeliaSoneras dotterbolag i Moldova. När det stormade som värst kring koncernens affärer med Uzbekistan och Azerbajdzjan förflyttades Gaburici 2012 till chefsposten i Baku. Nu har han alltså hamnat i blåsväder sedan hans utbildningsmeriter ifrågasatts i medier och även blivit föremål för en officiell undersökning.
Beträffande skandalen kring de tre storbankerna Banca de Economii, Banca Sociala och Unibank har en första granskning av internationella experter blivit klar. Den handlar om en serie omfattande och maskerade transaktioner under flera år. Än så länge har bara en begränsad krets fått ta del av resultatet och det kommer att behövas ytterligare utredningar för att slå fast vem som är skyldiga. Men den allmänna opinionen har redan en uppfattning. Enligt en färsk undersökning pekar 43 procent ut PLDM:s ledare, oligarken Vlad Filat, och 36 procent Vlad Plahotniuc som är Moldovas rikaste man och håller i tyglarna i PDM.
Om oppositionen lyckats hamna i regeringsställning efter valet hade den sannolikt omgående inlett en brottsutredning kring Filats och Plahotniucs affärsimperier och redan påbörjat delningen av bytet. Nu är det i stället landets utländska kreditorer och biståndsgivare som trycker på för att skapa klarhet kring vart bankmiljarden har tagit vägen. Än så länge är det en öppen fråga hur starka kopplingar de utpekade affärsmännen har till Filat och Plahotniuc.
När den gagauziska befolkningen nyligen valde başkan (guvernör) i sin delvis självstyrande region segrade en kommunist, Irina Vlah. Möjligen kan liknande politiska vindar blåsa när hela landet håller lokalval i sommar. Det som många invånare oroar sig för är om provokatörer ska försöka utnyttja de inrikespolitiska spänningarna till att skapa en konflikt liknande den i östra Ukraina. Just denna oro har hittills haft en återhållande effekt men liksom i Ukraina riskerar det explosiva imperium som skapats av oligarkerna att brisera om det inte desarmeras på annat sätt. Annars hotas landet att dras in i en olycklig utveckling.
5 maj, 2015 kl. 13:09
Jag hävdar inte att valresultat i Gagauzien brukar spegla den allmänna trenden i landet. Min poäng är att de EU-vänliga oligarkernas maktmissbruk får alltfler moldovier att liksom gagauzerna föredra ekonomiskt samarbete med Ryssland.
För övrigt blev resultatet i Gagauzien av höstens parlamentsval en katastrof för kommunisterna (PCRM). I stället blev det storslam för det nya öppet Putinvänliga socialistpartiet. Irina Vlah, som nu valdes till regionens styresman, hade nyligen lämnat kommunistpartiet i protest mot att det räddat regeringspositionen åt oligarkerna. Att just hon vann kan delvis förklaras med att hon har en stark personlig förankring i sin region.
Vi kan nog få se olika uttryck för protest mot regeringen under lokalvalen i juni. Till exempel lokala kandidater som markerar en viss distans till sina moderpartier. Renato Usatiis Rysslandsvänliga parti som saknar socialistiska förtecken gör ett nytt försök. Det hade stöd av mer än tio procent av väljarna när det ströks från valsedlarna mindre än 24 timmar före parlamentsvalet i höstas. Den förre och ännu populäre premiärministern Iurie Leancă försöker starta ett nytt och hederligare EU-vänligt parti men han är sent ute.
12 maj, 2015 kl. 10:50
Ok, då är jag med: på grund av oligarkernas maktmissbruk kan det bli så att valresultatet i Gagauzien den här gången kan spegla hela landet.