Det är svårt att tro att det inte finns ett samband mellan att raden av rättsliga aktioner mot regimkritiker i Ryssland genomförs just nu och att nästa vinter-OS hålls om tio månader.
Att hela 65 länder uteblev från sommar-OS 1980 (några av dem hade inte råd men i de flesta fall innebar det en politisk markering) svider ännu i Moskva. Det vore märkligt om strategen Putin inte försökte undvika en upprepning. Upprop mot deltagande i spelen i Sotji har cirkulerat i mer än tre år men så här långt har ingen officiell företrädare för något land visat intresse.
Några av de biljetter till sommar-OS i Moskva som ingen brydde sig om att köpa. (foto: Torgny Hinnemo)
Det som hände förra gången var att sovjetiska styrkor tog kontroll över Afghanistans huvudstad Kabul under julhelgen 1979, bara ett drygt halvår före invigningen av spelen i Moskva. En knapp månad senare valde USA:s president Jimmy Carter att hota med en amerikansk bojkott av OS om Sovjet inte kallade tillbaka sina förband. Det slutade med att USA arrangerade alternativa spel i Philadelphia med deltagande av Japan, Västtyskland, Kina, Filippinerna, Argentina och Kanada. Samtidigt kom långt färre åskådare till Moskva än planerat vilket innebar förlust av både prestige och inkomster för Sovjetunionen.
Vår samhällsdebatt fokuserar på några utrikespolitiska ämnen i taget. Förra vårens diskussion om huruvida man borde bojkotta Eurovision Song Contest kom inte oväntat men tog riktig fart först ett par månader före finalen i Baku. Bakgrunden till debatten var att många journalister och representanter för civilsamhället i Azerbajdzjan hade trakasserats, misshandlats eller fängslats. 1980 var omständigheterna exceptionella: Sovjetunionen hade med sin inmarsch i Afghanistan utmanat inte bara stormakter i väst utan också Kina. I det läget behövde president Carter inte invänta någon opinion för att agera och med bara ett halvår kvar till OS i Moskva blev idrottsfesten politik.
Säkert har Putins kunskapare noterat både de senaste årens upprop mot vinterspelen i Sotji och de allmänt förekommande gissningar om att kampanjen kommer att tillta i styrka i höst. De tillslag mot medier, räder mot medborgarrättsorganisationer med motiveringen att de går främmande staters ärenden och rättegången mot korruptionsavslöjaren Aleksej Navalnyj som pågår just nu följer uppenbarligen en plan som drogs upp efter att Vladimir Putin åter bestigit presidenttronen i Ryssland i maj förra året. Att allt sker i hast beror säkert främst på att man vill kväsa de missnöjesyttringar som förekom bland annat i centrala Moskva efter de uppenbara manipulationerna av dumavalet i december 2011. Men troligen vill man i Kreml också ha allt undanstökat före hösten när diskussionerna om en bojkott av nästa års vinter-OS skulle kunna fånga upp en något större opinion i USA och Västeuropa.
Det är långtifrån säkert att en fortsatt kampanj i Ryssland för att tysta dem som dokumenterar korruption och valfusk skulle väcka gehör hos beslutsfattare i väst för idén om sanktioner. Bojkotter har i många sammanhang visat sig vara svåra att hantera. Efter de snöpliga sommarspelen i Moskva 1980 hämnades Sovjet genom att tillsammans med tretton allierade utebli från de följande sommarspelen i Los Angeles. Det är säkert många som är oroliga för att en ny serie av sanktioner mot spelen skulle göra det svårt att genomföra OS enligt nuvarande koncept i framtiden.
Men Putin är en spelare som bara tar risker när han är säker på att inte förlora. Så det skulle inte förvåna om ryska domare och kravallpoliser i höst kan ta kompledigt för all övertid under våren. Då kommer redan många givare i väst att ha upphört med även de mest oskyldiga former av stöd för att inte utsätta ryska NGO-er för ytterligare repressalier. Och därmed kommer höstens förväntade debatt om en bojkott av Sotji-OS att inte bli något annat än just ett diskussionsämne.
Senaste kommentarer