Ryska språket är inte den politiska fråga som president Viktor Janukovitj prioriterar högst. Men många av hans väljare gör det. Därför är det inte förvånande att hans parti inför höstens val nu genomfört en kupp som följts av protestdemonstrationer på olika håll. Säkert kommer frågan också att beröras när Janukovitj i dag träffar sin ryske kollega Putin på Krim.
Vid nästan alla val under Ukrainas drygt 20 år som självständig stat har landets andre president Leonid Kutjma och hans skyddsling Janukovitj lovat att ryskan ska få någon
Flottbasen i Sevastopol är anledningen till att många ryssar flyttade till Krim under Sovjetepoken (Foto: Torgny Hinnemo)
sorts officiell status. Men de har också haft anledning att gå försiktigt fram eftersom många ukrainare tycker att det är rätt att favorisera ukrainskan som missgynnats under hundratals år av styre från Moskva.
Om det varit en hjärtefråga för nationalisterna i västra Ukraina att förstärka ukrainskan på bekostnad av ryskan så har Janukovitj och hans krets i stället haft som högsta prioritet att ta kontroll över de lukrativa industrikoncernerna i östra delen av landet. Därför hade oligarkerna i öster lika stort intresse som nationalisterna i väster av att bryta loss Ukraina från den ryska staten när Sovjetunionen föll sönder.
Överallt i Ukraina utom på halvön Krim och de två östligaste länen är ukrainarna den största folkgruppen. Men Janukovitj fick flest röster i presidentvalet 2010 i hela åtta län i öster där ukrainarnas andel understiger 90 procent. Här lever nämligen den tiondel av befolkningen som ur etnisk synpunkt betraktar sig som ukrainare men har ryska som modersmål. Det finns undersökningar som tyder på att en ännu större del av befolkningen här använder ryska till vardags. Det var också väljarna i öster som gjorde hans Regionparti till landets största vid parlamentsvalet 2007.
Att väljarna talar samma språk som Janukovitj innebär inte att alla tycker att det är nödvändigt att göra ryskan till ett officiellt språk. Ukrainarna vet att deras språk har missgynnats under ryskt styre. På 1800-talet var det förbjudet i skolorna. Under Sovjetmakten hamnade det i skuggan av ryskan och dessutom minskade ukrainarnas andel av befolkningen från 80 till 70 procent, framförallt på grund av inflyttning av ryssar. Bland första, andra och tredje generationen ryssar som flyttat till Krim för att arbeta vid flottbasen ställs däremot krav på att ryskan ska få samma status som det ukrainska språket. Regionalt erkänns också redan ryskan jämte tatariskan som officiella språk på Krim. I andra delar av landet har ryskspråkiga barn rätt till undervisning på ryska och domstolsförhandlingar kan föras på ryska utan att språket för den skull har officiell status.
Efter den andra valomgången i presidentvalet 2004 gick hundratusentals ukrainare ut för att protestera mot fusket till förmån för Janukovitj. Till sist blev han president för två år sen och språkfrågan är viktig för relationen till hans kärnväljare. (Foto: Torgny Hinnemo)
Språkfrågan flammar upp vid varje val och ibland sägs det att Ukraina kan komma att splittras i två stater om inte också ryskan görs till ett officiellt språk. Det finns emellertid ingen uppenbar geografisk skiljelinje mellan de två närstående språken där en gräns i så fall skulle kunna dras. När jag vid ett tillfälle besökte en förort till staden Kirovohrad, som ligger mitt i Ukraina, hade jag svårt att avgöra om människorna som jag talade med använde en rysk eller ukrainsk dialekt. Sydryskan har nämligen många fonetiska likheter med ukrainskan. Jag frågade min ciceron som var en doktorand i ukrainska språket. Hon betraktade sig själv som ukrainska men hade ryska som modersmål. Hon vågade inte säkert avgöra om det var ukrainska eller ryska, i synnerhet som några av de inblandade hävdade att de talade ukrainska och några andra ryska.
Skillnaderna mellan öst och väst handlar för övrigt inte bara om språken. I den mån människor är religiösa är de oftare katoliker i väster och rysk-ortodoxa i öster. I öster spelar storföretagen från Sovjettiden en viktig roll i samhället samtidigt som andelen av befolkningen som dömts för kriminella handlingar, är drogmissbrukare eller har könssjukdomar är högre där.
Med tanke på att den politiska och ekonomiska eliten i öster är lika angelägen som nationalisterna om att inte bli en munsbit för Ryssland är scenariot att Ukraina delas i två stater avlägset. Men samtidigt har kärnan bland Janukovitjs väljare redan sedan länge uppfattat löftet om officiell status för ryskan som tomma ord.
Det är mot den bakgrunden man bör se förra veckans kupp i språkfrågan i parlamentet och de efterföljande demonstrationerna. Det började med att Janukovitjs regionparti passade på att lägga fram och anta ett lagförslag när talmannen Volodimir Litvin inte var närvarande. Lagen skulle ge regionala myndigheter rätt att ge ryskan eller andra språk som är starkt representerade lokalt officiell status. Talmannen svarade med att begära avsked, något som parlamentet vägrade godkänna innan det sen gick på sommarferier. Janukovitj har i sin tur hotat med att upplösa parlamentet och utlysa nyval redan i början av hösten. Nu kommer förmodligen både han och talman Litvin att använda semestern till att fundera över vem som har att vinna respektive att förlora på om valet hålls i förtid eller i slutet av oktober som tidigare planerats.
Hur som helst bidrar språkstriden till att dra uppmärksamhet från annat som är besvärande för Janukovitj. Nyligen fällde Europadomstolen Ukraina för fängslandet av en av hans politiska motståndare. I december 2010 dömdes den tidigare inrikesministern Jurij Lutsenko till fyra års fängelse för missbruk av sin befattning. Lutsenko gjorde sig känd som kritiker av president Leonid Kutjma som med allehanda metoder försökte bana väg för Janukovitj vid presidentvalet 2004. Lutsenko hörde alltså till den krets av politiker som kom att styra landet efter den så kallade orangea revolutionen.
Europadomstolen konstaterar att det inte fanns några godtagbara skäl för hans arrestering och att han själv aldrig ställts inför någon tydlig anklagelse. Den ukrainska staten döms därför att betala honom ett skadestånd om 15.000 euro. Europadomstolens har inte behandlat själva domen utan den föregående arresteringen och därför sägs inget om att han måste släppas.
Däremot är det naturligtvis logiskt att betrakta domen som orimlig om själva gripandet saknar rättslig grund. Och det ger en antydan om att det kan komma en liknande dom beträffande Janukovitjs främsta politiska rival Julia Timosjenko som förra året dömdes till sju års fängelse och nu är föremål för ytterligare en rättegång.
Senaste kommentarer